Dagen började bra. Var uppspelt på att jag skulle få reda på om jag hade fått lägenheten eller inte. Kommer ner till jobbet och pratar med hon från annaverksamheten. Och hon ringer upp min soc på barn & familj men får inget svar. Och min ekonomi soc hade inte svarat på hela dagen när hon hade ringt. Efter några minuter så ringer hon från barn & familj upp till henne och de pratar lite. Sen fick jag telefonen och hon undrade hur det var med mig osv och om jag trivdes på kvinnojouren. Svarade att jag ville därifrån och att jag inte mådde bra där. Också sa jag att det var bra men nyfiken på hur det hade gått på mötet med AU, och då blev tydligen hon paff för hon trodde att min ekonomi soc hade pratat med mig, vilket han inte hade gjort, också sa hon det att det tydligen hade blivit ett missförstånd med AU på något sätt så min ekonomi soc skulle fortsätta med ärendet om 2,5 vecka då nästa sådant möte var. Så jag frågade om det inte var fixat. Då svarade hon nej. Så frågade hon om jag orkade med att bo kvar där i 3 veckor till?! Och då hade jag ju sagt att jag inte ville vara kvar där. Så sa det igen till henne och bröt ihop, eller det gjorde jag när hon sa att vi skulle få bo kvar för att de inte hade haft mötet än. Då frågade hon mig om vi inte kunde bo någon annanstans. Men som jag sa, vart kan jag och min dotter bo i 3 veckor liksom? Sen började jag gråta ännu mera så hon från annaverksamheten tog telefonen igen och sa att jag inte kunde prata mera.
Så om 2,5 vecka får jag reda på om jag får flytta eller inte! Varför säga då den 28.e till mig?!

Sen så mötte jag upp Emma vid guldvingen och berättade situationen för henne. Då var hon snäll och sa att vi kunde få bo hos dem under tiden. Och det tackade jag inte nej till! Blev "hem" till mig packa det nödvändigaste för 2 dagar, upp till min bror mata katterna + bytte kattsand. Sen bärde det av till dem. Så nu sitter man här i deras soffa.

Sen har jag även en till sak att berätta. Men den väntar jag lite med faktiskt. 

2,5 vecka kvar... IGEN då!