Rubrik?
Kategori: Allmänt
Att titta på förlossningskliniken är ingen höjdare när man snart ska föda. Fast jag har vart med om detta en gång tidigare så är jag lika rädd för det. Det jag mest tänker på är hur ont det kommer att göra. Kommer jag att orka? Mår barnet bra? Kommer jag få göra en vanlig förlossning? Jag är jätte rädd för att få göra kejsarsnitt. Bad om det förra gången, men fick inte som tur var. För jag ville inte ha ont men när barnmorskan sa att det gör ont långt efteråt så ville jag inte längre. Och kommer jag att göra förlossningen lika rolig som förra gången? Jag försökte skämta bort det, men det uppskattades inte utav barnmorskan, hon var inte på så bra humör.
Och det första jag hörde när jag kom in första gången var "NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!" "Aaaaaaaaaaaaaaaj!" Det var en annan kvinna som skulle föda hon också. Men kul att höra det när man kommer in på sjukhuset! Det första jag sa var "Jag vill inte längre." Men som jag minns det så skrek jag inte alls. Försökte bara koncentrera mig. Eller så hade hon fått sina värkar, det hade jag hemma då jävlar ska ni veta att jag skrek! Fy helvete! Så, varför utsätta sig för detta en gång till när man vet hur ont det gör, man vet hur rädd man kommer att vara osv. Men det är inget man tänker efter att barnet ligger på ens bröst efter den är ute. Jag glömde smärtan *knäppamedfingrarna* fort. Det värsta var axlarna eftersom de är bredast och när de skulle sy ihop mig, ja, där nere. Den "salvan" man fick på skulle svida "lite" sa barnmorskan. I helvete heller att det gjorde! Man såg ju till och med ångan som kom upp. Åh, yey! Den kommer jag få ta igen, jätte kul! Men tur så går det över fort. Men i alla fall, när barnet ligger där så försvinner smärtan så fort att man inte ens minns hur ont det gjorde. Det enda jag minns är värkarna, eller den sista för den var så stark så då visste man med en gång att det var dags. Och sen att få ut axlarna på bebisen. Det är det enda jag minns, men det räcker.
Men sen se alla kvinnor på programmet förlossningskliniken och liknande gör det ju inte bättre. Då minns man verkligen. Men alla förlossningar är ju olika så man ska ju inte jämföra egentligen.
Just nu ser jag bara fram emot september. För nu orkar jag inte mer. Kan inte luta mig framåt vissa gånger för då har han lagt sig så högt upp så det tar emot för mig. Och sen om man ska lägga sig på ett annat sätt än vad man låg så hugger det till i magen eller i sidan. Inte skönt alls ska ni veta.
Så nu får det jätte gärna bli september. Fast idag så har det huggit till i magen och gjort ont, vilket det inte har gjort förut, inte på detta sättet. Så har vart rädd näst intill hela dagen och tänkt att "snart är det dags."
Ser jag ut som en hora? En som tar betalt för det? Har jag börjat jobba som det, det visste jag inte. Tror du att jag går med på det så tror du fel! Erbjuda mig smstjänst som du skulle fylla på åt mig på måndag. HA fick du för det! Det kan jag göra själv och det sa jag till dig också. Men fattar inte, helt tyst hur länge som helst och nu..
"Snabb besök" hette det visst med finare ord. Skulle inte tro det va!
Hitta någon annan, för mig får du inget utav!
Och det första jag hörde när jag kom in första gången var "NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!" "Aaaaaaaaaaaaaaaj!" Det var en annan kvinna som skulle föda hon också. Men kul att höra det när man kommer in på sjukhuset! Det första jag sa var "Jag vill inte längre." Men som jag minns det så skrek jag inte alls. Försökte bara koncentrera mig. Eller så hade hon fått sina värkar, det hade jag hemma då jävlar ska ni veta att jag skrek! Fy helvete! Så, varför utsätta sig för detta en gång till när man vet hur ont det gör, man vet hur rädd man kommer att vara osv. Men det är inget man tänker efter att barnet ligger på ens bröst efter den är ute. Jag glömde smärtan *knäppamedfingrarna* fort. Det värsta var axlarna eftersom de är bredast och när de skulle sy ihop mig, ja, där nere. Den "salvan" man fick på skulle svida "lite" sa barnmorskan. I helvete heller att det gjorde! Man såg ju till och med ångan som kom upp. Åh, yey! Den kommer jag få ta igen, jätte kul! Men tur så går det över fort. Men i alla fall, när barnet ligger där så försvinner smärtan så fort att man inte ens minns hur ont det gjorde. Det enda jag minns är värkarna, eller den sista för den var så stark så då visste man med en gång att det var dags. Och sen att få ut axlarna på bebisen. Det är det enda jag minns, men det räcker.
Men sen se alla kvinnor på programmet förlossningskliniken och liknande gör det ju inte bättre. Då minns man verkligen. Men alla förlossningar är ju olika så man ska ju inte jämföra egentligen.
Just nu ser jag bara fram emot september. För nu orkar jag inte mer. Kan inte luta mig framåt vissa gånger för då har han lagt sig så högt upp så det tar emot för mig. Och sen om man ska lägga sig på ett annat sätt än vad man låg så hugger det till i magen eller i sidan. Inte skönt alls ska ni veta.
Så nu får det jätte gärna bli september. Fast idag så har det huggit till i magen och gjort ont, vilket det inte har gjort förut, inte på detta sättet. Så har vart rädd näst intill hela dagen och tänkt att "snart är det dags."
Ser jag ut som en hora? En som tar betalt för det? Har jag börjat jobba som det, det visste jag inte. Tror du att jag går med på det så tror du fel! Erbjuda mig smstjänst som du skulle fylla på åt mig på måndag. HA fick du för det! Det kan jag göra själv och det sa jag till dig också. Men fattar inte, helt tyst hur länge som helst och nu..
"Snabb besök" hette det visst med finare ord. Skulle inte tro det va!
Hitta någon annan, för mig får du inget utav!
