imstrongwithoutyou

På lördag är jag i 6.e månaden. Okej, det har gått fort, men vill att det ska gå fortfare.
Ju mer tiden går, ju mer orolig blir jag och tankarna flyger iväg.
Tänk om det inte är så? Vad ska jag göra?
Finns väl inte så mycket jag kan göra, kan inte göra någonting överhuvudtaget.

Ända sedan jag blev gravid så har jag vart förkyld vilket är ett helvete. Vill bli av med skiten nu.
Och jag kan inte gå långa sträckor, kan inte ens gå fram till stan utan att få ont i magen. Känns ju bra. Ändå så går jag lika mycket nu som jag gjorde när jag väntade min dotter. Hatar det. Och ibland så orkar man inte cykla för det kanske är motvind osv, men det är ju mitt enda val. Fast då tar man i så mycket så att det gör ont ändå men inte lika mycket som det gör när jag går.

Innan jag blev gravid så vägde jag..... 68 kg (schhh!) När jag blev gravid gick jag ner (?!) 5 kilo.
Vägde mig igår och vågen stod på 66 kg. Alltså jag har inte ens kommit upp i den vikt som jag vägde innan graviditeten och jag är ändå så i 6.e månaden snart. Skumt...

Känns som om detta har blivit en graviditetsblogg vilket inte alls är meningen. Men har inte så mycket annat att skriva numera. När jag väl kommer på det så ska jag skriva.

Fast en sak kom jag på nu; Fick en ångestattack för några dagar sedan. Var ett bra tag sedan jag fick det. Tänkte lite och kom in på tankar som gjorde att jag fick det.
Mitt ex, barnets pappa, vill att vi ska bo hemma hos honom i en månad typ innan bebisen föds så att han är beredd osv.
Fine! Men en månad, 3 pers i en etta + katt. Jag sa till honom innan det att om det inte var bättre att vi bodde hemma hos mig för jag har ju ändå så en trea. Det blev lite si och så med det.
Sen går idioten (ursäkta uttrycket) och skaffar en katt på någon månad eller så! Och de behöver ju sällskap! Mer än att komma dit, rensa lådan och ge den mat. Den behöver ju kärlek också som alla andra.
Men känner att 3 personer i en etta i en månad funkar inte. Så antingen bor vi kvar här och han hos sig eller så bor jag bara de sista 2 veckorna hos honom.
Men sen så säger han att han vill att vi ska bo hos honom i en månad EFTER bebisen är född! Och jag skulle aldrig palla med det, aldrig!
Så det var därför jag fick en ångestattack, för jag och min vän pratade om detta och då blev tankarna ännu mer på detta och ångesten kom. Och nej, det är inte ditt fel!
Alltså vill han att vi ska bo hos honom i sammanlagt 2 månader. Jag, han, min dotter och sen bebisen då.
Och ändå så sa jag innan han skaffade katten att det är ju bättre att han kommer till oss än att vi ska släpa med en massa kläder + leksaker. Meeeeeen tydligen inte!
Han gick mig på nerverna när vi var tillsammans ibland och hur kommer det då inte bli om vi ska bo tillsammans i 2 månader?

Kommer verkligen inte att palla det.