imstrongwithoutyou

Gjorde som sagt ultraljudet förra torsdagen. Allt var bara bra. Vi fick även reda på könet på bebisen. Vi kommer att få en son. Det blev som jag ville från första början. Men min dotter blev inte lika glad för hon ville ha en lillasyster, men det är bara att vänja sig för här går det inte att ändra. Om det ändå vore så enkelt?
Han är planerad till den 9 oktober. Men han kan ju komma tidigare också med tanke på att jag föddes tidigare, min dotter föddes tidigare och pappan till barnet föddes tidigare.
Har även sagt det att han inte får någon födelsedagspresent av mig eftersom han själv fyller år den 4 oktober. (A)
Men han sa att han inte behöver ha något utav någon när han fyller eftersom den bästa presenten ligger i min mage och väntar på att få komma ut. Sött!
Vi fick ju bilder så klart på våran lilla son. (Känns ovanligt fortfarande att säga så, så jag kommer säga det hela tiden när jag pratar om honom eller skriver om honom så jag vänjer mig.) Men jag hittar inte sladden till mobilen som man kan ha i datorn och föra över bilderna så det får vänta lite med att lägga in bilden här.
12,5 cm var han i alla fall. Hur stor som helst såg det ut som på skärmen.
Jag frågade om man fick reda på vad det var för kön. "Om ni båda vill" fick jag till svar.
Kollade på exet som inte hade bestämt sig då jag frågade honom och han sa "självklart." Jag sa det att han hade fått gått ut ur rummet annars. Jag ville ju veta!
Efter ett tag efter vi hade fått reda på att det var en son som låg i magen på mig så säger hon "Jag hittar ingen kompis till honom här i alla fall"
Jag pustade ut och sa "Åh, vilken tur!" Kollade på henne och sa "oj då...."
Hon bara skrattade och sa "det är lugnt, man får säga så"
Vet inte vad jag hade gjort om han hade haft en kompis där inne, var ju bara beredd på en bebis.
Känner redan av sparkar, eftersom det är andra barnet jag bär på (som ska födas i alla fall) så känner man sparkar tidigare än på den förra graviditeten. Har jag fått höra.
Frågade även barnmorskan som gjorde ultraljudet och hon sa att jag kan känna det redan nu så det skulle inte vara så förvånande. Men att det är bara jag som känner det nu eftersom han inte sparkar så hårt än.

Skulle skriva någonting mer, men kommer inte ihåg vad det var..
Min kompis/före detta ame "jobbarkompis" ska också ha barn, hon väntar tvillingar och ska också få i oktober. Så vi har sagt att vi ska träna tillsammans när bebisarna är ute. Fast hon orkade inte springa sa hon idag när hon kom ner och besökte, så det blir att promenera med barnvagnarna när min dotter är på dagis och så. Får man komma ut lite också och göra saker än att sitta hemma hela tiden.
Det lät fel, som om att jag enbart kommer att göra det, men så är inte fallet. Har ju andra vänner med som jag kommer att umgås med så klart!

Nej, nu så var det väl ingenting mer?

5 månader på söndag.