UL.
Kategori: Allmänt
Imorgon klockan 13.30 så är jag på sjukhuset, ligger i sängen, får kallt klet på min mage och tittar på bebisen via en tvskärm.
Har längtat tills den här dagen ska komma. Men nu när den är här snart så är jag orolig. Har sagt till barnets pappa att inte vara orolig/nervös, så är jag det själv.
Är nervös över hur många det är som ligger där inne. Jag är bara beredd på en bebis. Om den mår bra. Om allt står rätt till med alla organ osv.
Tänk om det är 2 stycken som ligger där inne. Vad ska jag göra då? Kommer ju i alla fall få en rejäl chock om de säger det imorgon.
Känner riktigt hur det sparkar/dunkar mot magen. Har gjort det ett tag nu. Kan det verkligen vara så att jag redan känner sparkar? Mitt ex (barnets pappa) har försökt att känna han med, men det är så svagt ännu så att man inte kan känna det på "den här sidan av magen" utan det känns bara inne i magen än så länge.
Nu är jag "barnslig" och sitter här med tårar i ögonen. Ett litet liv är inne i min mage, igen.
Så många barn jag egentligen kunde ha haft nu. 25 år och 6 barns mamma. Hur låter inte det då?
1 missfall, sen fick jag min dotter. Sen var det 2 aborter efter henne med hennes pappa. Sen 1 abort med mitt nuvarande ex (han som jag ska ha barn med nu) och nu denna bebisen.
Har ju lite historia bakom aborterna, men vilket jag inte vill ta upp nu. Är inte rätt tillfälle för det just nu.
I alla fall, ultraljud imorgon. Vill att klockan ska gå snabbare så man får det överstökat. Längtar tills jag får bilderna i min hand på bebisen. Jag ska roffa åt mig 2 stycken, man får ju bara 3 om de inte har ändrat det.
Har satt upp 2 ramar i hallen som jag tänkte ha fotona i.
Vi har även kommit på ett annat namn för killen då vi båda inte var nöjda med det vi hade. Bestämde det igår.
Eller han bestämde, eftersom jag har valt tjejnamnet och vill inte byta (han har inget att säga till om det), så fick han bestämma killnamnet fast jag kanske inte gillar det till 100 men man vänjer väl sig. Får hoppas på att det är en dotter jag bär på. Nej då, det kvittar vad vi får.
Bebisen vill verkligen inte sluta om det nu är den som håller på. Sparkar/slår hela tiden. Gör det mest när jag sitter framåtlutad, vilket jag gör nu.
Min mamma sa att man kan känna sparkar när man är i 4-5 månaden. Minns inte när min dotter började sparka när jag hade henne i magen.
Och en annan sa det att har man ett barn sen tidigare och blir gravid igen så kan man känna redan nu hur bebisen sparkar. Vet inte varför, men det var tydligen så.
Nej nu ska jag spela lite tänkte jag. Måste ha något att fördriva tiden med när man väntar på att big brother ska börja.
Min dotter är hos sin farmor. Hon kom hem igår efter ha vart borta i 6 veckor i sitt hemland. Så hon vill väl vara så mycket med henne nu. Hon har ju fått en hel del saker av farmor också så hon har väl inte tid med mig riktigt.
Har längtat tills den här dagen ska komma. Men nu när den är här snart så är jag orolig. Har sagt till barnets pappa att inte vara orolig/nervös, så är jag det själv.
Är nervös över hur många det är som ligger där inne. Jag är bara beredd på en bebis. Om den mår bra. Om allt står rätt till med alla organ osv.
Tänk om det är 2 stycken som ligger där inne. Vad ska jag göra då? Kommer ju i alla fall få en rejäl chock om de säger det imorgon.
Känner riktigt hur det sparkar/dunkar mot magen. Har gjort det ett tag nu. Kan det verkligen vara så att jag redan känner sparkar? Mitt ex (barnets pappa) har försökt att känna han med, men det är så svagt ännu så att man inte kan känna det på "den här sidan av magen" utan det känns bara inne i magen än så länge.
Nu är jag "barnslig" och sitter här med tårar i ögonen. Ett litet liv är inne i min mage, igen.
Så många barn jag egentligen kunde ha haft nu. 25 år och 6 barns mamma. Hur låter inte det då?
1 missfall, sen fick jag min dotter. Sen var det 2 aborter efter henne med hennes pappa. Sen 1 abort med mitt nuvarande ex (han som jag ska ha barn med nu) och nu denna bebisen.
Har ju lite historia bakom aborterna, men vilket jag inte vill ta upp nu. Är inte rätt tillfälle för det just nu.
I alla fall, ultraljud imorgon. Vill att klockan ska gå snabbare så man får det överstökat. Längtar tills jag får bilderna i min hand på bebisen. Jag ska roffa åt mig 2 stycken, man får ju bara 3 om de inte har ändrat det.
Har satt upp 2 ramar i hallen som jag tänkte ha fotona i.
Vi har även kommit på ett annat namn för killen då vi båda inte var nöjda med det vi hade. Bestämde det igår.
Eller han bestämde, eftersom jag har valt tjejnamnet och vill inte byta (han har inget att säga till om det), så fick han bestämma killnamnet fast jag kanske inte gillar det till 100 men man vänjer väl sig. Får hoppas på att det är en dotter jag bär på. Nej då, det kvittar vad vi får.
Bebisen vill verkligen inte sluta om det nu är den som håller på. Sparkar/slår hela tiden. Gör det mest när jag sitter framåtlutad, vilket jag gör nu.
Min mamma sa att man kan känna sparkar när man är i 4-5 månaden. Minns inte när min dotter började sparka när jag hade henne i magen.
Och en annan sa det att har man ett barn sen tidigare och blir gravid igen så kan man känna redan nu hur bebisen sparkar. Vet inte varför, men det var tydligen så.
Nej nu ska jag spela lite tänkte jag. Måste ha något att fördriva tiden med när man väntar på att big brother ska börja.
Min dotter är hos sin farmor. Hon kom hem igår efter ha vart borta i 6 veckor i sitt hemland. Så hon vill väl vara så mycket med henne nu. Hon har ju fått en hel del saker av farmor också så hon har väl inte tid med mig riktigt.
<3
