imstrongwithoutyou

Ja, det blev inte många timmars sömn inatt inte. Min dotter väckte mig 2 gånger utav att hon kom upp och att jag sen hörde henne gråta inne i sitt rum för hon ville vara med mig. Men jag sov på soffan, vilket jag gör näst intill varje natt för jag tycker det är skönare. Så vid 03.15 sa jag till henne att sluta och att hon skulle sova för vi skulle upp tidigt. Vid 04.30 tiden vaknar jag igen. Och kollar mot andra delen av soffan och ser henne ligga där. Då har hon tagit sin kudde och sitt täckte och lagt sig där och jag har inte märkt någonting. Vaken var hon också. Så det fick bli att hon fick lägga sig i min säng och jag la mig där också. Tog nog en timme innan jag somnade om igen också upp vid 7 på det.. Men upp kom vi i alla fall och kom till tandläkaren i tid.
Kom dit, fick vänta ett tag eftersom vi var där innan. Så hon hann leka lite. Sen in till rummet där hon fick den där medicinen (drickbart) hon fick förstås välja att antingen dricka den eller få den i rumpan. Och hon valde att dricka. Så var vi tvugna att vänta i 15 minuter innan de kunde sätta igång. Så hann läsa 1,5 bok för henne innan den började värka. Var inte alls som jag hade trott. Okej, hon blev tyngre och lite flummig. Men inget mer med det.
Så hon fick 2 tänder lagade och 1 tand utdragen. Första tanden ska man ju tappa, men inte min dotter, hon fick den utdragen istället. Tanden hade ett stort hål som inte gick att laga därför var de tvugna att dra ut den. Allting gick jätte bra förutom att hon ville röra på händerna hela tiden. Men annars var hon lugn. Sen efter allt var färdigt fick vi vara i vilorummet i några minuter. Hon vinglade lite så det blev att bära henne eftersom kärran var i väntrummet.
Efter det så gick vi 3, jag, hon och mamma, fram till torget och tittade. Sen så kom även en vän fram till torget så var en stund med henne också. Och eftersom min dotter hade vart så duktig så köpte både jag och mamma saker till henne. Som 2 smådockor som man kan ha hängandes i mobilen eller på jacka eller liknande, hårspännen varav en gick sönder, men det går att laga, hårsnodd med hästar på, klistermärken med olika motiv och kläder från både mig och mamma. Så nu är hon nöjd. Just nu håller hon på och springer fram och tillbaka in i sitt rum till vardagsrummet och hämtar klistermärken och sätter dem på ett ritpapper. Så nu är det bara okej med henne. Hon ville ju vara ute och leka, men ville inte riskera det ifall någonting skulle hända. Så sa att vi skulle hem och vila/sova men så blev det inte för hon ville inte sova fast hon har vart trött hela tiden och var nära på att somna i vilorummet och i kärran när vi satt och fikade. Så här sitter jag och är dödstrött och hon är pigg som en mört!

Hon ska senare hem till min mamma och hennes sambo. Det var det första hon sa efter hon var klar hos tandläkaren "jag vill hem till dem." Så, ja. Morfar lovade igår och lovade henne förut också för den delen när vi träffade honom på stan att hon skulle få sova där inatt.
Så idag har jag och min bror planerat att gå på bio. Men vi får se hur det blir med den saken. Beror lite på en annan person också och hur trött jag är. Så det lutar nog mer på att kolla på bio en annan dag. För den andra personen skulle göra någonting annat idag som jag fattade det som när jag läste en sak. Så vi får se helt enkelt. Annars går jag hem till den vännen som jag var på stan med. Om jag får sova lite innan också! Vore bra så man inte sitter där helt död.

Nästa fredag är det samma procedur igen med min dotter. Tandläkaren igen. Laga tand och dra ut en tand.. Stackare..

Idag var det ju meningen med en picknick vid stadsträdgården. Men min dotters morfar tyckte det var bättre nere vid sjön då min dotter kunde bada samtidigt. Så det blev ner till sjön med mormor, morfar, min dotter, mitt ex och 2 vänner + deras dotter. Var tydligen kallt i vattnet, gick aldrig och kände. Det räckte med att se mitt exs min när han gick ner i vattnet med min dotter. Vi var väl där i över 1 timme tror jag, sen blev det lite kyligt så det blev att gå hem. Ganska så lagom också eftersom min dotter var tvungen och bada i badkaret när vi kom hem. 
Skulle lägga henne precis när jag märkte att det var blött vid brösten. Tänkte att det var säkert vatten efter att jag hade duschat av min dotter efter hon hade badat klart. Men jag klämde på bröstet ändå för att vara på den säkra sidan. Och ja, mjölken har kommit. Så det blev att vi gick till min mamma så hon fick passa min dotter medans jag gick iväg till apoteket för att köpa ammningsinlägg som jag ska ha i bhn. Tänker inte gå runt med blöta fläckar vid brösten precis. Så nu är det köpt så nu slipper jag tänka på det.
Men det var svårt att få med min dotter hem sen. Hon skulle promt stanna kvar hos mormor och morfar och sova där. Men icke! Gäller att vara envis när man har en lika envis dotter som en själv. Så nu ligger hon i sin säng för att sova med sin nya kudde och örngott som jag köpte igår till henne. Lite ledsen var hon allt för hon ville "vara med mamma." Vilket betyder "jag vill sova i din säng." Men hon är så stor så hon kan allt sova själv. 

Imorgon klockan 8 ska min dotter vara hos tandläkaren. Hennes pappa har lovat att följa med då hon ska få lugnande medel och bli ungefär sådan som hon blev när hon opererades. Och det klarar jag inte av själv. Klarade knappt av det på sjukhuset och nu ska det ske igen. Så efter det så blir det till att vara hemma hela dagen, så jag hoppas på någorlunda fult väder så man inte sitter inne hela dagen i värmen. Hon får ju inte vara på dagis efteråt för hon kommer vara dåsig och trött hela dagen. Så hennes dag kommer väl spenderas mycket i hennes säng. Så det blir att gå dit imorgon, om jag inte är för lat och tar bussen. Ta med hennes kärra så hon får sitta i den efteråt och ta bussen hem sen.
Följer inte han med så följer min mamma med. Men då återstår det stora problemet. Hur ska vi få upp henne till 3.e våningen? Jag får inte bära pga graviditeten och min mamma får inte heller bära för hon har problem med sina armar. Hon kan ju inte ens gå och handla potatis och mjölk tex utan att det börjar värka i hennes armar. Vet hur det är för jag har samma problem. Kunde ju knappt bära ett blöjpaket när min dotter använde blöjor. Så det ska bli kul att se imorgon om det blir min mamma som får följa med istället.
Och som vanligt är jag orolig. Men det är ju inte så konstigt. Skulle nog varenda förälder vara.
Och det andra jag tänker på, hur i fasen ska jag orka upp till det? Orkar ju knappt gå upp vid 8 då hon ska till dagis. Och nu ska man upp 06.30. Jaja, önska mig lycka till!
Detta är första tiden av tre som hon ska vara där klockan 8 och laga tänder och få sådan medicin. Funkar inte detta imorgon så skulle de kontakta läkare få "intyg" på att de ska få använda lustgas tror jag det var så hon blir helt borta eller om det var något medel så hon sövdes. Något sådant var det i alla fall.
Och min mamma påminde mig: Ja, då får hon väl inte äta innan?
Nej, det får hon inte. Ingenting efter klockan 6 imorgon bitti. Och då kom jag på nu att vi måste upp ännu tidigare. Hujeda mig!

Trött som en åsna! Sista gången jag kollade på klockan så var hon 04.15, sen upp 08.50 för att hinna ta bussen utanför mig bort till guldvingen till MVC.
Allting var bara bra, fick intyg om att jag ska bli förälder igen som jag ska ge till försäkringskassan, vilket jag kom på nu att den ligger fortfarande kvar i väskan. Aja, finns en dag imorgon också!
Fick ju en tidigare när vi gjorde ultraljudet, men det var ju fel. För på den så stod det att vi skulle få den 9.e oktober, vilket inte stämmer. Utan vi ska ha den 30.e september.
Mätte även min mage för att se hur stor parveln är där inne. Hela 25 cm stor är magen från... ja vad det nu hette till... ja vad det nu hette. Är man trött så är man!
Efter det så fick vi en massa tider som vi ska vara där, fick en tid den 30.e september då blev jag lite paff. Och frågade om jag verkligen skulle komma då jag skulle ha. Fick till svar att jag kan ju lika gärna gå över tiden ungefär 2 veckor. Men det har jag inte planerat att göra! Så ut och gå så han kommer ut i tid. Går ju varje dag så det ska nog inte vara några problem.
Efter det så fick jag gå upp en trappa för att lämna in mitt morgonkiss och göra blodprover.
För det första, han var en exakt kopia av Mini-Me i Austin Powers filmerna, fast i ett större format. haha! Ögonen, öronen, munnen och rakad skalle. Sjukt lik!
Sa att han skulle ta i höger arm då jag skriver med vänster ifall jag skulle få ont efteråt. Men han sa att det skulle nog inte vara några problem men tog i höger ändå. Också kommer det inget blod.. Räckte till hälften av det röret så det slängde han (?!) Så fick jag ta i vänster iaf. Och det gjorde ondare i den än vad det gjorde i den högra.
Hatar när de ska byta rör för de trycker ju nålen längre in då. Så nu har jag 2 fina små blåmärken där nålen satt i båda armarna. Great!
Efter det blev det ner till apoteket för att köpa nässpray och järntabletter, dyra men är ju tvungen. 
Hon sa att jag skulle ta dem på dagen och på paketet så står det på kvällen. Men har redan tagit en så. Eftersom hon sa på dagen.

Efter det så gick jag och mamma till jysk för jag skulle kolla på sådana där saker som håller uppe gardinstängerna, mamma hade med sig en påse sådana till mig från hennes jobb. Det fattades till ett fönster + inga skruvar. Kommer in på jysk och där kan man bara köpa par för sig! Och en sådan påse kostade runt 30 kronor och jag behövde 8 sådana, alltså 4 påsar vilket är dyrt! Så får avvakta lite.
När vi ändå så var där inne så passade jag på att köpa en ny kudde till min dotter vilket behövs för hennes är liten och knappt något dun kvar i. Tänkte även köpa örngott där. 30 kronor för 1 som mamma tyckte var dyrt för det fanns en affär vid hennes jobb där de tog 10 kronor för ett örngott. Så gick dit och fick med mig 7 stycken hem. Nödvändigt och bra!

Tänkte ju gå till stadsparken idag med min dotter och ha en liten picknick, men hon är hos sin farmor så får ta picknicken imorgon istället. Får bara hoppas på att det är lika fint väder imorgon. Håll tummen!
Lika bra det kanske, att det blir imorgon. För jag är hur trött som helst! Har sovit dåligt de senaste 3 dagarna så behöver sömn!
Fattar inte, när man kan sova länge, då vaknar man tidigt. Men när man ska upp tidigt då orkar man inte. Mysko det där!

Nu är det snart 3 månader sedan jag var på vup om inte mer då jag gjorde alla dessa tester för att se vad för "sjukdomar" jag har.
Väntar fortfarande på svar, i alla fall från ADHD testet.
Han sa i för sig att han inte skulle hinna lämna in det i maj och att det sen skulle ta 3 månader. Men jag vill veta nu! Nu, nu, nu, nu, NU!
Bara väntar på det samtalet. Men det får jag nog vänta länge på.


Ibland så undrar jag om jag finns i vissas ögon. För jag börjar och undra. Eller det har jag gjort ett tag.
Har börjat komma på andra tankar när det gäller en sak. Ångrar att jag frågade detta och att det blev som det blev. Varför liksom? Och nu vill jag inte säga att jag ångrar detta beslut för jag vill inte såra denna personen. 
Vill bara att det ska bli en ändring. Eller är det för mycket begärt?

Tror att det är för mycket begärt faktiskt.

Var hos mitt ex igår. Vi satt och pratade bland annat om att han alltid bytte samtalsämne när jag sa någonting. För han sa att han ville att jag skulle öppna upp mig för honom. Men sa det att det är ju ingen idé, för när jag har försökt så har han alltid bytt samtalsämne om tex hans kompisar i Stockholm. Klart man inte vill öppna upp sig då?
Tog ett exempel då min bror var inne på sjukhuset för hans fot. Och jag var hemma hos exet då jag fick reda på det att det kan ha vart en blodpropp han hade fått i foten fast läkaren såg ingenting för den kunde ha försvunnit då. Då kläcker han ur sig "Men det är ju farligt! Blodpropp är ju farligt! Det kan man ju dö utav!"
Bara tittade på honom. Det är ju verkligen det man vill höra menar jag när ens bror ligger inne på sjukhus och precis har sagt att det kan ha varit det. Så sa att jag visste om det för att min pappa har fått det ett antal gånger och stroke.
"Jaha, men det visste inte jag"
Där är ett tecken på att han alltid böt samtalsämne när jag började öppna upp mig, för det var alltid något med honom eller hans kompisar osv, för jag har berättat om min pappa för honom.
Så jag tog upp det exemplet igår för honom. Och sa "eftersom vi är ärliga nu så kan jag lika gärna säga att jag kommer inte orka bo här i 2 månader."
Han tittade bara på mig sen stirrade han ner i bordet. Men vad ska jag göra då?
Sa det att jag fick en attack när jag pratade med min vän om detta, att jag inte skulle klara av det.
Sa att 3 veckor räcker, 2 veckor innan och 1 vecka efter. Kanske 1 månad, men inte 2 månader.
Han blev väl besviken, men det är mitt mående som går först, inte hans besvikelse.

Vad har hänt mer? Inte så mycket faktiskt. As usual!
Men det var ett tivoli här i helgen. Hade inte råd att gå och tog upp det hos en jobbarkompis för han hade fest. Vi satt och diskuterade hur dåligt det var att tivolit ska komma just nu när man inte har pengar och att det kunde ju ha väntat lite och att min dotter ville dit. Då säger en som har jobbat nere hos oss att "Om du vill gå på tivolit med henne så kan du få låna 500 kronor av mig, men då ska ni gå på tivolit också!"
Aldrig har en människa vart så generös mot mig för att vi ska kunna gå på ett tivoli!
Så jag gav honom en bamsekram och sa att det hade vart underbart.
Trodde han hade glömt bort det eftersom de drack. Också tog vi taxi fram till krogen. Jag står i kö med några medans några gick till banken för att hämta ut pengar till inträdet.
Då kommer han till mig och sa "Här, men då ska ni gå på tivolit också." Min första reaktion var "Du kan ju inte stå här och flasha med dem!" Sen så tackade jag honom!
Är oerhört tacksam mot den personen, fy fasen!





Gick till tivolit dagen efter regnigt som fasen men det störde inte min dotter. Hon åkte och hade det skoj och fiskade i dammen och vann en nalle. Fick popcorn och cola eftersom det var tivoli och lördag.
På vägen dit så frågade jag om vi skulle åka parishjulet, men det ville hon inte. Kommer till tivolit, fanns bara 3 barnkaruseller vilket sög tyckte jag. Men efter en stund så pekar hon "Mamma, jag vill åka den!" Hon pekade på parishjulet. Sa att jag måste åka med henne och att hon kommer förlora en biljett på det. Men hon ville åka.
Hon är modig hon min lilla tjej. Hon tittade ner hela tiden och undrade vart hennes dagis var. 
Efter en timma i ösregnet så var biljetterna slut och pengar, var ett dyrt tivoli, så vi gick hem.
Sen vid 23 tiden så skickade mamma till mig på msn och frågade om min dotter var hemma. Hon ville ta med henne till tivolit på söndagen. Så det blev tivolit då också.
Men nu var det soligt, ångrar att jag inte väntade till söndagen jag också, men nu fick hon ju åka 2 dagar istället för 1.
Då blev det parishjulet igen och ännu en gång så tittade hon ner och pekade och tittade på marken där mormor och morfar var. Blev en tripp i radiobilarna med. Hon riktigt flög fram när vi krockade med de andra som åkte. Men kul hade hon! Jag fick nog mer ont än vad hon fick. Kändes i magen efteråt kan jag ju säga. Inte alltid man tänker på att man är gravid, speciellt inte när man vill åka med sin dotter. Men han lever, han har sparkat och levt hej vilt där inne i magen efter det så.
Hon fiskade även i dammen då också, då fick hon Tazmania (?) eller vad den figuren heter i Snurre Sprätt. Den liknade morfar i alla fall tyckte hon.

Blev ett ganska långt inlägg och då har jag inte fått med allt som jag har i huvudet som vill komma ut. Men det finns ju mer dagar till det.

I fredags så var jag och exet på MVC. Jag gjorde de tester jag skulle göra och någon gång i denna veckan ska jag till vårdcentralen och lämna pisseprov på vad det nu var och blodprov.
Vi fick även lyssna på den lilla krabatens hjärta och allt var bara bra. Den 27.e ska vi dit igen och då ska vi mäta och hålla på så får vi se.
Skulle även få en ny lapp om att jag ska bli mamma eftersom den första var fel för jag var en vecka längre gånget än vad vi trodde. Men den lappen fick jag inte så får kontakta henne i nästa vecka för hon var ledig denna tror jag det var. Ska ju lämna in den till försäkringskassan så de vet om det.
Sa även till henne det att jag vägde mig på torsdagen och att jag fortfarande inte har gått upp dem kilona som jag vägde innan jag blev gravid. Så vi gick till ett annat rum där jag fick väga mig och vågen visade 67,9 fast hon tog bort den 9:an pga kläderna och skorna. Så gick vi tillbaka och hon skrev upp vad jag vägde. Då såg hon att jag bara hade gått upp 2 kilo sen första gången jag var där och vägde mig. Är alltså i 6.e månaden och har gått upp 2 kilo? Hon sa att det var konstigt, men att vi får se mer den 27.e sen då vi ska mäta osv.


Annars så löper allting på som det ska. Han sparkar och har sig där inne och han väljer att alltid vakna på natten och hålla på då man själv ska sova. Redan dåliga sov vanor. 

Sov morgon imorgon kom jag på, börjar inte för ens 12.30, gött! Och barnledig också så nu ska jag verkligen sova ut, vilket jag inte har fått göra på ett bra tag då jag ändå vaknar tidigt då hon inte är hemma. Men förhoppningsvis kan jag sova länge imorgon.

Ja, det var väl allt för mig idag.

På lördag är jag i 6.e månaden. Okej, det har gått fort, men vill att det ska gå fortfare.
Ju mer tiden går, ju mer orolig blir jag och tankarna flyger iväg.
Tänk om det inte är så? Vad ska jag göra?
Finns väl inte så mycket jag kan göra, kan inte göra någonting överhuvudtaget.

Ända sedan jag blev gravid så har jag vart förkyld vilket är ett helvete. Vill bli av med skiten nu.
Och jag kan inte gå långa sträckor, kan inte ens gå fram till stan utan att få ont i magen. Känns ju bra. Ändå så går jag lika mycket nu som jag gjorde när jag väntade min dotter. Hatar det. Och ibland så orkar man inte cykla för det kanske är motvind osv, men det är ju mitt enda val. Fast då tar man i så mycket så att det gör ont ändå men inte lika mycket som det gör när jag går.

Innan jag blev gravid så vägde jag..... 68 kg (schhh!) När jag blev gravid gick jag ner (?!) 5 kilo.
Vägde mig igår och vågen stod på 66 kg. Alltså jag har inte ens kommit upp i den vikt som jag vägde innan graviditeten och jag är ändå så i 6.e månaden snart. Skumt...

Känns som om detta har blivit en graviditetsblogg vilket inte alls är meningen. Men har inte så mycket annat att skriva numera. När jag väl kommer på det så ska jag skriva.

Fast en sak kom jag på nu; Fick en ångestattack för några dagar sedan. Var ett bra tag sedan jag fick det. Tänkte lite och kom in på tankar som gjorde att jag fick det.
Mitt ex, barnets pappa, vill att vi ska bo hemma hos honom i en månad typ innan bebisen föds så att han är beredd osv.
Fine! Men en månad, 3 pers i en etta + katt. Jag sa till honom innan det att om det inte var bättre att vi bodde hemma hos mig för jag har ju ändå så en trea. Det blev lite si och så med det.
Sen går idioten (ursäkta uttrycket) och skaffar en katt på någon månad eller så! Och de behöver ju sällskap! Mer än att komma dit, rensa lådan och ge den mat. Den behöver ju kärlek också som alla andra.
Men känner att 3 personer i en etta i en månad funkar inte. Så antingen bor vi kvar här och han hos sig eller så bor jag bara de sista 2 veckorna hos honom.
Men sen så säger han att han vill att vi ska bo hos honom i en månad EFTER bebisen är född! Och jag skulle aldrig palla med det, aldrig!
Så det var därför jag fick en ångestattack, för jag och min vän pratade om detta och då blev tankarna ännu mer på detta och ångesten kom. Och nej, det är inte ditt fel!
Alltså vill han att vi ska bo hos honom i sammanlagt 2 månader. Jag, han, min dotter och sen bebisen då.
Och ändå så sa jag innan han skaffade katten att det är ju bättre att han kommer till oss än att vi ska släpa med en massa kläder + leksaker. Meeeeeen tydligen inte!
Han gick mig på nerverna när vi var tillsammans ibland och hur kommer det då inte bli om vi ska bo tillsammans i 2 månader?

Kommer verkligen inte att palla det.