imstrongwithoutyou

Efter att ha inte druckit sen december så funderar jag på att bli nykterist på heltid. Efter jag har fött också med andra ord. Jag menar, vad är det roliga med det hela? Supa sig full och skämma ut sig inför alla, för man blir ju bara dummare och gör dummare saker när man har fått alkohol i sig.
Efter att ha vart på en fest igår och de andra fester jag har varit på också då jag inte har druckit så har jag fått mig en tankeställare.
Varför dricka egentligen? Onödigt är det enda jag kan komma på.
De flesta dricker för att ha kul, för att glömma bort ens bekymmer som man har, släppa loss osv.
En tankeställare då:
1. Man kan ha kul UTAN alkohol! Testa!
2. Du kanske glömmer bort bekymren, men de är ju tillbaka nästa dag för det.
3. Släppa loss kan man göra ändå! Låtsas som att ni dricker alkohol eller något så får ni se att man kan ha kul ändå!
Jag har haft skitskoj på alla fester då jag inte har druckit. Man umgås med dem andra människorna som är där och pratar. Det är väl därför man ses? För hur många egentligen av 5-10 personer på en och samma fest kommer ihåg allt som har hänt? Är det inte roligare och trevligare att minnas allt man har gjort än att få reda på det dagen efter av allt annat folk så man får skämmas om det är något man har gjort?
Det finns så många positiva saker till att inte dricka alkohol.
1. Du minns allting.
2. Du behöver inte skämmas som ett as dagen efter.
3. Du slösar inte en massa pengar på skiten.
4. Du slipper baksmällan!
5. Hör ihop med 1:an, du slipper minnesluckor.
6. Du slipper undra vart du har fått alla blåmärken ifrån.
7. Du slipper däcka.
8. Du slipper tänka "vart är jag?" om du vaknar upp dagen efter i den lägenhet du var och festade i om du däckade.
9. Du slipper tänka "Vad hände igår egentligen?"

Det finns så mycket mer till att inte dricka alkohol.
Jag har druckit cola på de fester jag inte har druckit, då jag har vart gravid och då jag inte har vart gravid. Okej, jag har vaknat med värsta huvudvärken dagen efter som om jag hade druckit alkohol och fått värsta baksmällan. Men den försvinner i alla fall inom några minuter, vilket inte baksmällan gör.

Helt ärligt så funderar jag på att sluta dricka alkohol. Har så jävla kul utan! Räcker med att titta på alla andra fulla människor som skämmer ut sig, gapar, skriker, bråkar, skrattar, gråter osv. Man känner liksom "aaaahhh..." Lättnad på något sätt.
För en gång i tiden, då var det där jag. Och hur kul är det egentligen? Alkohol gör bara folk dumma i huvudet och det är sant! Och de som var dumma i huvudet innan alkohol blir ju bara värre med alkohol i kroppen.
Någon gång kanske det slinter ner en cider, men that´s it!
Och detta betyder inte att jag inte kan vara med folk som dricker och festar. Det kan jag, jag kommer vara där för sällskapets skull. Jag har min älskling, och det är colan!

Ja, jag och exet hade ju bestämt 2 namn. Ett killnamn och ett tjejnamn. Men idag så sa jag till honom att jag är inte 100 på killnamnet och det var inte han heller. Och det hade han tyckt ett tag, men inget sagt till mig. Det är ju bra menar jag. Så det blir att välja om killnamnet. Tjejnamnet står fast, det ska inte ändras. Så det har han ingenting att säga till om. Fast han gillar ju det namnet så det är ju bara bra i alla fall.
Vi (trodde jag) hade sagt att om det blev en pojk så skulle vi ta hans pappas namn som andra namn, men idag så säger han att han inte vill ha det?! Bra att han säger till från första början.
Men vi har bestämt att tjejnamnet kommer att bli ******* Linnéa någonting Andersson.
Linnéa är efter min mormor. Där det står någonting ska det vara någon från hans släkts namn. Vill inte att dottern (om det nu blir det.) ska ha mitt andranamn. Jag gillar det inte så vill inte ge henne det.
Och efternamnet behöver vi inte ens fundera på eftersom vi båda heter Andersson.
Sen så vill jag nog ha min pappas namn som andranamn på killen om det blir en son. Sen får vi se hur det låter och om det blir i den ordningen som jag har skrivit på tjejens namn.
Killen vet vi ju inte ännu.

Nästa torsdag, den 5/5 ska vi på ultraljud. Se det lilla livet för första gången.
Jag vill veta könet på barnet och han har inte bestämt sig än. Dags att göra det snart tror jag. Annars så får han gå ut ur rummet. :p
Jag vill gärna veta, för då kanske det är lättare att bestämma namn. Och man vet vilka kläder osv man ska köpa.
Fick ju reda på när jag väntade min dotter att det skulle bli en tös. Jag frågade om jag fick veta, men hon sa att de inte säger sådant. Min mamma var med och hon tjatade tills vi fick reda på vad det var för kön. 
Ska nog inte ta med henne denna gången.

Har känt ikväll, och tidigare med, hur det har rört sig där inne. H*n kan inte riktigt ligga still. Om ungefär 1-2 månader kommer jag kunna känna sparkar och sådant mot magen. Och förhoppningsvis bara magen och inte någon annanstans som revbenen!

Har vart i stadsparken på lekplatsen idag med min dotter och min mamma. Vi hade lite tid över innan min dotter skulle iväg till ett 4års/6års-kalas. 
Ja, sen som sagt blev det kalas i 2 timmar. Hon hade skoj i alla fall. Hon sa det till och med när vi kom hem att det var roligare där än på sitt egna kalas för att det var större och fanns mer att göra. Det var i en gymnastiksal detta kalaset vi var på. Väldigt kul att höra när man gjorde sitt bästa för att ordna hennes kalas. Jaja.
Efter kalaset så åkte vi hem till min mamma och hennes sambo. Vi hade bestämt att vi skulle grilla efter kalaset så det blev en tripp ner till sjön där vi grillade. Vilket gott väder det var kan jag lova! Blåste ingenting, vi valde verkligen rätt dag att gå ner och grilla. Hade gärna velat stanna där längre och bara ligga där och njuta. Men det gick ju inte eftersom min dotter skulle sova och bada innan det också.
Min mamma sa det till min dotter: Din mamma ska sova här inatt. (För jag låg kvar på filten när vi skulle gå.) Då svarade min dotter: Men vart ska jag sova inatt då?
Hon trodde verkligen att jag skulle sova där inatt. hihi!

Är i V.17 nu. Fick höra att det har gått fort. Vilket det verkligen inte har gjort. Tycker det går jätte segt! Det är hela 5 månader kvar innan h*n föds. Vill att det ska vara nu! När jag väntade min dotter så gick det fort i början och segt i slutet. Och nu är det tvärtom. Hoppas att det går fort i slutet.
Vi bestämde namn i förra veckan. Han ville att det skulle vara hemligt så jag säger ingenting, men några vet om vilka namn vi har valt. 
Innan ville jag ha en son, det ville jag också då jag väntade min dotter. Men nu när vi har valt namnen så hoppas jag att det är en till dotter som jag kommer att få. Är inte riktigt 100 på killnamnet. Plus det kändes som om att det bara var jag som bestämde och han höll bara med. Så jag sa det till honom nu efteråt att jag inte var riktigt 100 på killnamnet. Och att jag får bestämma tjejnamnet så får han bestämma killnamnet. (A) Fast det kan även bli så att när h*n föds så stämmer inte namnet in som vi har valt till bebisen. H*n kanske inte alls ser ut som en ***** när h*n kommer ut så. Men det lär vi ju märka.
Har redan bestämt gudmor till det lilla knytet. Även till min dotter. Hon har inte blivit döpt än pga att hennes pappa inte vill det. Och vi har gemensamvårdnad så kan inte göra så mycket åt saken. Men jag ska allt se till så att hon blir döpt! Ja, mycket prat om barn idag, men så är det när man har barn + ett till på väg.





Bilderna är tagna idag. Tänkte att det blir för mycket text så här har ni något att vila ögonen på. hihi! Och ja, piercingen ska ut sen!

Saknar gör jag fortfarande. Om inte ännu mera nu. Hatar det! Varför ska det finnas någonting som saknad?
Det är som de säger: Man vet inte vad man går miste om för ens man har mist det. Jag blir galen på mig själv. ÅHHH!

Since you´ve been away
Everything don´t seem like they used to be between you and me

´Cause I´m missing you.

Känner mig bortglömd också. Vet ej varför, bara känner så. Så fråga inte ens varför jag gör det.

Min dotter fyllde 5 år i torsdags och förut idag hade vi ett kalas för henne. Så hon bjöd några dagis kompisar.
Det gick väl bra, förutom att hennes pappa som skulle komma och hjälpa mig dök aldrig upp. Så där var man med 14 barn och skulle se till alla samtidigt. Men en mamma som var där frågade om jag behövde hjälp. Pinsamt eftersom det är jag som har ordnat detta men vad ska man göra? Så det blev att hon fick hjälpa mig med att dela ut maten, glassen och sånt där.
De andra föräldrarna som stannade kvar också sa även det att man borde egentligen göra så att vissa föräldrar hjälper till på kalas och så när det är en som har kalas så man slipper ordna och fixa allting själv. Vilket var en bra idé tyckte jag. Så får se hur det blir med den saken.
Trött blev jag iaf efter kalaset och ville bara sova. Vilket jag inte har gjort än och jag är inte trött längre. Mina fötter var det nog mest synd om! Höll på hela dagen igår, var hemma 2 timmar innan klockan blev 20.30. Sen gick jag inte ut mer på hela dagen och det har jag inte gjort idag heller. Lämnade bara tillbaka nyckeln vid 20 tiden (bor på samma gård så det var inte alls långt) sen hem igen. 
Borde egentligen vara skit trött. somnade sent inatt och vaknade 08.40 bara så där helt pigg fast jag kunde ha sovit fram till 10.30 eftersom jag var barnledig. När man kan sova länge, ja då vaknar man. Men när man ska upp tidigt så orkar man inte. Helt sjukt det där.

Mina hormoner börjar spela mig ett spratt tror jag. Vill bara gråta och tänker. Får inte låta dem ta över för då blir det bara fel av alltihop. 

Inskrivningen för mig och bebisen i magen var i torsdags, pappan dök aldrig upp och jag skickade 2 sms och ringde minst 20 gånger, jag skojar inte! Och han har fortfarande inte hört av sig! Arg? KAN man säga!

Han lovade att följa med på varje sak som skulle vara, men icke!
Han kan ju glömma allt det andra också. För nu är jag arg! 
Ultraljudet är den 5 maj. Vill ha det nu så man vet hur många det är som ligger där inne. Är fasen orolig över att det är 2 där inne.
Okej, jag hade mage innan, men den har redan växt och när jag väntade min dotter så syndes det inte alls i 3.e månaden som jag är i nu. 
Får vänta och se den 5 maj helt enkelt. Lite nervös är jag allt.