imstrongwithoutyou

Weirdo!

Kategori: Allmänt

Fick ett sms imorse vid 7 tiden.. Vaknade utav det men orkade inte kolla upp. Så vid halv 9 så gick jag upp och kolla vem det var ifrån. Det var ifrån min dotters pappa..
Han undrade om jag var ensam hemma så vi kunde prata. Skickade till honom då och sa att jag är ensam om han ville prata. För han vill inte träffa min kille, så det är därför han frågade om jag var ensam.
Han hade inte svarat på hela dagen så jag la mig samtidigt på eftermiddagen vid 13 tiden samtidigt som sonen. Eller jag gjorde så att han skulle sova på mig. Tog mig en halvtimme. Sen efter en halvtimme så vaknade vi båda utav sms från dotterns pappa som sa att han var på väg och skulle komma inom 15-20 minuter.
Försökte få sonen att somna om men det gick inte.
Han kom hit och började prata om dottern, att han ville ha henne en stund imorgon eftersom hon fyller år imorgon. Självklart! Frågade om han ville ha henne ikväll också tills imorgon men "jag är upptagen ikväll" Like always!
Han följde med till dagis och hämtade henne. Och på vägen dit så har han mage till att fråga "Kan du skriva på ett intyg om dottern?" Frågade honom vad för intyg. "Ett intyg till socialen om att jag har henne typ varannan vecka så jag får mer pengar"
Sa till honom att han har ju inte henne varannan vecka. Hans svar; "Spelar väl ingen roll? Jag behöver ju pengar för jag klarar mig inte på det jag får."
Som om vi klarar oss liksom nu då på det vi får utav socialen, också ville han att jag skulle skriva ett intyg som att han har henne så han får mer pengar och jag förlorar pengar FAST jag har henne 24/7!!
Like; HEEEEEEEEEEEEEEEELL NOOOOOOO! Här ska fan inte skrivas på något jävla intyg! Det får han när han har henne varannan vecka!
Hur fan kan man med och fråga någonting sådant?

Penga kåta fanskap!

Jag har bestämt mig...

Kategori: Allmänt

Att jag ska spara ut mina naglar! Har ju den dåliga ovanan att bita på dem så fort det kommer en väääldigt liten nagel som sticker ut på fingret.. Men nu ska jag låta dem växa.
Det börjar redan bli bra tycker jag :D Iaf bättre än vad det brukar vara. Det har börja växa och jag har inte bitit på mina naglar på flera dagar! Känner mig stolt faktiskt. Istället sitter jag och pillar på naglarna..
Annars när jag har bestämt mig så brukar jag bita, men inte bita av dem, tills de blir mjuka och sen så åker dem av ändå eftersom de har blivit så mjuka. haha!

Intressant inlägg inte sant? ;)
Men ska iaf spara ut dem så får vi se när jag ger upp och biter av dem.. Aldrig hoppas jag, men jag ska ju iaf inte ha lika långa naglar som den som har jordens längsta naglar! Äckligt!

Älskling tycker att det är bra att jag sparar ut mina naglar för då kan jag klia han på ryggen... Kanske ska bita av dem ändå rå? haha!
Nej men, nu ska jag försöka hålla detta! Har alltid bitit på mina naglar, ända sedan jag var liten. Så nu ska jag bryta denna lilla "tradition".

Dopdagen.

Kategori: Allmänt

Hade dop i lördags för min son. Det var hur fint som helst, fast jag sa fel ordning på hans namn.. Visste att det skulle hända! Mina 2 vänner som jag har känt i 12 års tid blev faddrar till honom.
Har tagit kort men inte orkat lägga in dem på datorn än, men ska göra det någon dag framöver.
Han fick jätte fina dopprestener utav allihopa. Fick den första utav mamma när hon kom hem till oss på morgonen. En helt ny barnvagn. Så nu slipper man tänka på det, han hade ju nästan växt ur den vi hade innan, den ungen är lång för sin ålder!
Det bästa var nog faktiskt den doppresenten och den presenten min dotter fick utav faddrarna. Deras mamma hade skrivit min sons namn på en trä "platta" med hans datum, tid när han föddes, vad han vägde och hur lång han var. Samma fick min dotter. Har alltid velat ha någonting som det står deras datum osv på och nu äntligen fick han det!
Antar att min pojkvän tycker att den bästa presenten sonen fick var en t-shirt med hans favorit lag Bayern på.. 

Var helt slut efter dopet men då skulle vi åka till hans mamma där hans släkt var. Så dit åkte vi, var väl hemma i en kvart bara för att dumpa av alla saker och för att byta om, sen bar det av. 
Spelade spel och åt tacos. Mumma! Sonen var vaken ganska så länge, han somnade nog inte för ens vid 22.30 tiden fast man hade försökt ganska så länge för han var ju jätte trött. Men det hände väl för mycket saker omkring honom så han ville inte sova.
Vi åkte därifrån vid 01.15, så det var en låååång dag i lördags. 
Vaknade upp på söndagen och mådde piss! Huvudvärk och illamående, kändes som att man var bakfull, fast jag inget drack.

Så vi köpte ett graviditetstest i söndags. För jag hade ju mått illa sen tidigare också plus att jag var ju gravid på det första testet jag tog. Så jag gjorde testet igår och det visade sig att jag inte var gravid.
jag fick alltså missfall då jag började blöda. Berättade detta för killen och han med en gång "Men dem där är ju inte 100% säkra!" Vet inte hur han vill ha det egentligen ibland när han säger så.

Har min vän här nu också, hon kom igår kväll så vi har tittat på Big Brother, tjatat och kollat på någon wierd brud i en film.. 
Hon blir kvar här inatt också för hon mår inget vidare, inte bra att åka buss och tåg när man mår illa direkt. Så jag erbjöd mig min soffa/dotterns säng inatt också.

Vi alla har mått dåligt, hon, jag och killen. Och vi alla åt utav den laktosfria tårtan. Killen igår och vi i lördags. Han började må illa efter en halvtimme/timme efter han hade ätit den så det borde ju vara den.
Men min mamma och bror hade klarat sig iaf, så mamma kommer hit sen och hämtar resten utav tårtan.

Svinigt trött är jag också, la mig sent och upp tidigt och tog dottern till tandläkaren. Vill bara sova, men det är några timmar kvar på detta dygnet!

Askungen.

Kategori: Allmänt




Detta är vårat nya husdjur :)
Eller rättare sagt min dotters nya husdjur. Hon blev ju så ledsen när vi gjorde oss av med katterna, så jag bestämde mig för att köpa mig en kanin till henne. Eftersom hon fyller år nästa lördag så fick detta bli en tidig födelsedagspresent. Hon blev ju överlycklig kan jag ju säga!

Men hon velade med namnet. Först var det Klara, men sa att det kan väl vara kul om du tar ett namn som ingen har som du känner. Så då blev det My, som i Lilla My från Mumintrollet. Men sen var inte det heller bra, så hon sa Eveline. Jag bara kollade på killen, för det var det namnet vi tänkte ha om vi hade fått en dotter ihop vilket min dotter inte visste om. Sen så skulle kaninen som är en hona då heta Törnrosa och sen helt plötsligt så sa hon Askungen och sa att hon inte alls hade sagt Törnrosa. Minnesförlust?
Men nu har hon fått ett namn och det är Askungen.

Hon har fått springa fritt, men valde att stanna i köket och mest under köksbordet. Sen när man skulle ta in henne i buren igen så "morrade" hon och sprang iväg och ryckte till i hela kroppen när man klappade henne. Stackarn var rädd :(
Sen när jag skulle ta henne och lyfta in henne i buren så naffsade hon mig, fast först hade hon gjort det på killen så han vägrade att hjälpa mig först. Men det blev han som fick ta henne ändå och stoppa henne i buren.

Så nu ligger hon där med en morot som jag har gett henne. Måste egentligen få bort all sågspån och hö som har hamnat i hennes skål, men vågar fan inte stoppa ner handen! Mördarkanin...
Skulle ge henne en morot förut i buren och hon hoppade upp mot min hand och försökte naffsa tag, så jag bara "slängde" in moroten. Tänker inte bli biten!


Ska strax lägga oss här, hans ena kusin och hans flickvän är här men de sover sen en timme tillbaka typ. Dem andra kusinerna är hos hans mamma. 
Upp tidigt imorgon, typ vid 7 för att hinna göra allt innan vi drar vid 10 tiden för att gå bort till lokalen och förbereda inför fikat. Tar med dopkläderna dit så vi slipper gå tillbaka hem sen så vi byter om där!
Ja, det var la allt för mig idag!

Natti natti!

Fan!

Kategori: Allmänt

Först; Pappa kunde inte komma. Pratade med en som jobbar där han bor tidigare idag. De hade ingen som kunde köra honom plus att de trodde inte att han skulle orka. Så hon frågade om vi inte kunde hälsa på honom istället. Ja, om det vore så enkelt ja!
Ville ju att han skulle komma, men det sprack ju som en bubbla :( Vem vill liksom inte ha med sina föräldrar på sina barns dop? Det är ju som giftemål. Man vill att pappan ska lämna vid altaret osv. Vilket min pappa aldrig lär kunna göra..

Andra; Älsklings mamma ringde alldeles nyligen. Hon berättade vilken tid hans kusiner skulle komma till stan. Sen när de hade lagt på så berättade han att hans ena kusins flickvän ska komma också?! Det har vi inget hört om! Snällt att man får reda på det dagen innan de kommer liksom. Vem fan lovade honom att han skulle få ta med sig henne? Älskling blev också sur men samtidigt så gjorde det ingenting för hans flickvän hade hjälpt honom i livet att sluta med skit osv. Okej att hon kommer så sett, men borde man inte kolla det först i så fall med dem som man ska bo hos i 2 dagar och vara på dop hos?! Blir bara så arg! Älskling ska ta ett snack med honom imorgon när han är själv med honom. Vem gör liksom så? Okej om vi hade skrivit hans namn och hans tjejs namn, men nu gjorde vi inte det! Då kan ju fan alla ta med sina respektive som man inte har träffat då, är ju lika bra!

Mitt liv - Del 3 - Min pappa

Kategori: Allmänt

Satt och skrev en massa om min pappa. Råkade trycka på någon knapp som raderade.., ALLT! TYPISKT!

Jag var pappas flicka när jag var liten och det är jag fortfarande.
Jag och min bror var hos honom varannan helg för min mamma och han är skilda sen flera år tillbaka.
Så vi var där varannan helg, varannan jul och varannan nyår.
När jag var 14/15 år gammal så fick jag reda på att jag inte behövde vara hos min pappa varannan helg utan att jag fick bestämma själv om jag ville åka dit eller inte. Så jag valde att vara hemma för att vara med mina vänner. Fast nu så ångrar jag mig. Nu skulle jag göra allt för att få träffa min pappa varannan helg och kunna vara med honom.
Han fick blodpropp/stroke för ett antal år sen. Så han åkte in till sjukhuset här i stan. Jag och min bror var och besökte honom när vi fick reda på det. Att se honom i rullstol var hemskt. Att han knappt kunde prata var ännu hemskare. Man fick klura ut vad det var han sa, vilket man fortfarande får göra när man pratar med honom.
Innan han fick sin stroke så träffade han sin fru. Vi var sams i början. Men sen ringde hon mig när hon var full när min pappa och min bror var ute med hennes hund och skällde ut mig efter noter. Bara för att jag inte kom dit.
Berättade detta för pappa när jag pratade med honom i telefonen efter ett tag samma dag/kväll. Men han skyllde på att hon var full osv. Sen hör jag bara en dunst och han säger att han måste lägga på. Får reda på utav min bror sen att det var hans fru som ramlade ut ur sängen och pappa fick lyfta upp henne igen.
En annan dag så var jag, min syster och hennes 2 barn hos pappa på sjukhuset, hans fru var också där. Men pappa var medvetslös när vi var där så han märkte inte av oss.
Vi fick reda på senare att min pappas fru hade ljugit så det visslade om det! Hon hade berättat för pappa att vi var där. Men att min syster hade pekat på pappa och sagt till sina barn "Titta, där ligger morfar och dör!" och att hennes barn hade hoppat på pappa när han låg där.
Försökte förklara detta för pappa när jag pratade med honom i telefonen att visst, min syster hade pekat på honom, men hon hade sagt; "Titta, där ligger morfar." Och barnen hade lekt i korridoren och min syster sa till dem när de blev för högljudda. Men tror inte att han trodde på mig.
Min pappa förlorade alla barn pga henne. För han trodde mer på henne än på oss. Men jag och min bror valde att vara kvar vid hans sida.
Vet också att det var hon som ringde polisen angående min ex man så han blev utvisad. De fick inte säga namnet på den som ringde in, men så fort jag sa hennes namn så blev de tysta och tittade på mig och sa till sist att de inte fick berätta. Men deras blickar sa allt!
Jag och hans fru hade bråkat, ville inte ha någonting med henne att göra. Så en dag åkte jag, min bror och en gemensam vän till oss till dem för de behövde hjälp med att köra saker till tippen.
När min bror och vännen hade gått in så låste hon dörren (?!) för att jag inte skulle komma in. När de kom ut igen så gick jag fram och min pappa kom ut, eller hon körde ut honom eftersom han satt i rullstol och hon följde ju så klart med. Vi började bråka jag och pappa lite och hon la sig i och jag började skrika. Hon blev tyst till slut för hon insåg väl att jag hade rätt. Har för mig att vi tog upp det där med min syster igen. Och i samma veva så sa jag till pappa, väntade min dotter då, att jag var gravid och att han skulle bli morfar, igen. Pappa bara tittade på mig och började gråta och hennes min var priceless. Hon tappade bokstavligt talan hakan!
Efter det åkte vi hem till min syster som bodde nära tippen och berättade allt.

Efter ett tag så flyttade pappa och fi**an till Göteborg, har för mig att vi var där en gång. Hon var som en förändrad person. Försökte verkligen bli vän med mig igen och smöra för mig. Jag var fortfarande arg så jag följde med på noterna för jag ville vara med pappa.
Hon skulle ta hand om pappa själv för hon hade vart sjuksköterska, men ändå så visste hon inte hur sjukhussängen fungerade när pappa var på sjukhuset här i stan? Hon hade haft all slags jobb..
Dröjde inte länge då hon la in pappa på ett hem, ett hem som ligger 25 mil (?!) ifrån oss. Har försökt att få honom närmare men det har inte gått.
Nu har hon lämnat pappa i sticket och flyttat ihop med en ny i Göteborg, sökte på henne på eniro.

Jag saknar min pappa, jag vill ha den gamla pappa tillbaka. Vet att jag aldrig kommer att få det. Träffar honom allt för sällan eftersom jag varken har bil eller körkort. Och nu har jag 2 barn också som ska med. Dem enda gångerna man kan åka är när min mammas sambo hyr en bil.. Vilket inte är ofta eftersom det inte är billigt någonstans!
Saknar den pappan som man åkte till varannan helg, han som skojade om allt (vet vart jag har fått min humor ifrån iaf), han som kunde äta en kall tjock falukorvsbit bara så där, han som älskade sin kollonilott, han tvingade oss dit varje gång, bara för att vi skulle rensa ogräs. Jäkla gubbe! Saknar hur han hällde upp läsk till mig och min bror bara för att vi skulle få lika, saknar hur han delade upp chipsen i lika stora delar för att den andra inte skulle bli ledsen. Saknar allt med min pappa! Saknar honom överhuvudtaget!
Är så rädd att han ska dö och att man inte hinner träffa honom innan. Har bjudit honom till dopet men inte säkert att han kan komma för man behövde beställa sjuktaxi 3 veckor innan, så de skulle kolla om någon personal kunde köra honom. Jag bara håller tummar och tår!

Har även på senare dagar fått reda på utav min mamma att pappa var alkolist. Okej att han drack några groggar när jag och min bror var där, men inte kunde jag tro att han var alkolist. Min mamma berättade även att när vi gick hos en dagmamma så åkte min pappa och farfar, som också var alkolist tydligen, dit för att hämta min bror och mig. Och då bodde vi tydligen väldigt nära dagmamman så man behövde inte åka bil.
Pappa kom in i hallen och flängde till med armen så han smällde till mig så jag flög in i köket under köksbordet. Så dagmamman ringde min mamma som kom och hämtade oss och hon lämnade pappa samma dag.
Om jag hade vetat detta tidigare så vet jag inte om jag hade vart pappas flicka när jag var liten. Var tur att mamma inte berättade. 

Jag saknar min pappa. Om jag hade kunnat spolat tillbaka tiden så hade jag gjort det och sett till att han inte hade träffat henne eller fått sin stroke. Han fick den när han skulle klippa en stor gräsmatta på kollonin. Blev väl för mycket för honom. Hade jag kunnat göra det, så hade jag spolat tillbaka tiden och haft kvar min pappa som han en gång var.

Måste åka till hans kollonilott och se vad som finns kvar. Ett måste! Det åker upp på min "måste göra lista".

Jag saknar dig pappa!

Why now?

Kategori: Allmänt

Tog precis min första citalopram på över 1 år. 1 år?! Och varför nu för?
Kände hur det började krypa fram inom mig och sen hade jag jätte tungt med att andas. Går in i köket och rotar i skåpet. Hade för mig att jag hade mer mediciner, men hittade dem inte. Hade ju citalopram och någon mer, tror jag iaf. Så måste gå till apoteket och kolla om jag har mer utskrivet.
Men varför just nu? Det har ju gått över 1 år. Jag slutade med dem för att jag var gravid. Läkaren sa att bebisen kan skrika väldigt mycket när det är fött, därför valde jag att sluta med dem och jag har inte behövt att ta efter det. Men just idag så var jag tvungen och jag vet inte varför.
Kan det ha med att göra att jag har börjat skriva om mitt liv och tänker på det nu? Satt och tänkte på att jag skulle ta delen om min pappa också tänkte jag på allt som jag har skrivit förut.. Så det kan ju ha med det att göra.
För när jag var hos polisen en gång med en från personalen från den verksamhet jag en gång var på så blev jag alldeles likblek i ansiktet och yr och kunde inte andas när polisen intervjuade mig angående min ex man.
Det var nog den största attacken jag har fått.
Detta är väl en del om varför jag inte vill prata/skriva om detta. 
Och nu har jag ju börjat så det får ta den tiden det tar. Har som sagt tagit en citalopram, får se hur jag mår efter en stund.
Känns tungt i bröstet.. Och min kille kom upp samtidigt som jag skulle ta medicinen så han blev orolig och ville vara uppe med mig. Men han behöver sova, om det är någonting så går jag in och väcker honom. Han ska inte behöva sitta uppe med mig när han behöver sova.

Varför i helvete skulle jag börja skriva om mitt liv för?!

Älskar!

Kategori: Allmänt



Älskar mina vänner så det finns inte! De kommentarerna jag har fått idag utav Emelie och Maddis. *smack!* <3
Tack för ert stöd, utan er så vet jag inte vart jag skulle ha vart idag!
Älskar er oändligt! <3<3

Gjorde min dag!

Kategori: Allmänt


Detta gjorde verkligen min dag! Tack Babe! <3
Fick mig ett leende på läpparna och någon tår fälldes.
Det är sådana här kommentarer som får en på bra humör resten av dagen.

(Och sorry om ni inte kan läsa det, jag försökte fleeera gånger i paint, men det ville inte. Gjorde jag stort så fick inte hela texten plats. Väldigt irriterande!)

Mitt liv - Del 2 - Min man

Kategori: Allmänt

Varnar nu för ett långt inlägg, men vill ni veta hur det har varit så läser ni, hur jobbigt det än är.

I maj 2004 träffade jag min dåvarande kille. Allting var jättebra, tills han blev utvisad tillbaka till sitt hemland Kina samma år i oktober. Det mest retliga då var att de tog honom en dag innan vi skulle ha gift oss. Han var kvar på migrationsverket i någon vecka innan han var tvungen att åka tillbaka till Kina. Han hade inte uppehålltillstånd, därför de tog honom. De tog honom hemma hos mig, när jag bodde hemma hos mamma. De kom och plingade på dörren på morgonen och mamma och hennes sambo skulle till jobbet så de öppnade dörren till slut. Killen gömde sig under sängen och de hittade honom. Vi gifte oss i besöksrummet på migrationsverket. Inte den drömmen man ville ha då men. Mamma och en från ungdomsgården, han körde mig och mamma dit, var vittne.
Samma dag som han blev utvisad så skjutsade killens mammas man dit mig, mamma och en kompis. Han ville inte följa med in, han orkade inte se det en gång till då hans fru (killens mamma) var med om samma sak och blev utvisad bara någon dag innan killen.
Den enda kontakten vi hade var via telefon när han var i Kina. Jag ringde till honom. 
En dag så frågade han mig om jag ville komma till honom. Självklart ville jag det, jag var kär och han var utvisad och vi hade inte träffat varandra på 3 månader, så jag åkte dit. Hans kusins man betalade resan dit för mig.
Jag skulle vara där i en månad, men det blev 3 månader. Jag åkte hem till Sverige strax innan jag skulle på intervjun hos migrationsverket i Jönköping.
Under den tiden jag var där så blev jag gravid. För första gången, jag var 19 år då. Var överlycklig och tänkte "Nu, nu måste han få komma hem!" Men jag fick missfall när jag var i Kina och jag blev jätte ledsen.
I april 2005 åkte jag hem, efter 3 månader som sagt. Strax där efter så gjorde jag intervjun. Och killen gjorde sin intervju i Kina.
I juli 2005 kom han tillbaka till Sverige, likaså hans mamma. Jag var överlycklig! Ringde killens kompis och kunde inte sluta le när jag pratade med honom.
Den 3e juli har jag för mig att det var så åkte jag och killens mammas man och hämtade dem i Stockholm på flygplatsen. Hade nog aldrig vart så lycklig som då!
I september samma år så gjorde jag graviditetstest hos ungdomsmottagningen. Jag var gravid! Vi skulle bli föräldrar i juni 2006.
Kom hem till killen, då bodde vi båda hemma hos mamma, och berättade nyheten. Fick väl ingen vidare respons. 
Strax därefter började det. Han började misshandla mig, puttade in mig i väggar, dörrar, dörrkarmar, slog mig i ansiktet, huvudet, armar, ben.. You name it. Men ALDRIG i magen! 
Gjorde UL i fjärde månaden som man ska göra, men visade sig att jag var 2 månader längre gången, vi skulle alltså ha barn i april 2006. 

Fick kontakta socialen och påskynda dem lite angående lägenhet, fick en ganska så snart. Flyttade in i februari tror jag att det var och den 31 mars 2006 kom våran dotter, 17 dagar för tidigt.
Misshandeln höll på hela tiden. Jag visste vilka knappar man skulle trycka på för att jag skulle få en smäll. Min vän och hennes mamma trodde mig inte, fast de hade jänt mig då i typ 14 år och han i 2 år. De trodde mer på honom än på mig.
Jag fick passa mig varje dag. Vissa säger "Men det är ju bara att lämna honom" Men det är inte så lätt, det är inte bara. Minns en gång, han bad mig sticka till mamma och ta med ALLA mina saker med en gång. Började gå mot mamma med täcke, kuddar osv och han kommer springandes bakom mig och slår till mig i huvudet, säger en massa saker och går in igen och jag gick tillbaka efter en stund till honom.
Hans bror hjälpte mig en gång. Han misshandlade mig men hans bror såg ingenting men han fattade vad som pågick. Jag låste in mig på toaletten, öppnade dörren försiktigt och såg hur hans bror smällde till honom på magen och skrek på honom. Han sa till honom att han inte skulle slå mig. Det värderar jag!
År 2007 fick jag nog! Jag sökte lägenhet utan hans vetskap. Fick smyga mig ut och säga att jag skulle någon annanstans när jag fick samtal och skulle kolla på lägenheten, då var hela hans familj där, mamma + man + bror.
Jag fick lägenheten och vi skiljde oss! Eftersom vi har barn ihop så dröjde det 6 månader, men ack så skönt det var!
Men dum som jag var så var jag tillsammans med honom ändå. Och det fortsatte.. Jag var hos honom i den lägenheten som vi bodde i tillsammans fast jag hade eget. Fast den första tiden var bra, ingen misshandel eller något. Men sen, sen började det igen.
Han åkte in i häktet ett par veckor, då förlorade han lägenheten för att en hyra var inte betald. Och han hade ingenstans att bo. Så han fick bo hos mig, hans mamma tjatade också på mig och varje gång jag slängde ut honom ringde hon och sa att jag ska låta honom bo hos mig.
Vi höll på i 7 år sammanlagt. 7 år av misshandel, eller 6 år, den sista tiden slog han mig inte, en gång på 1 år, men inte mer.

2009 tror jag att det var så träffade jag min nuvarande kille. Vi var inte tillsammans länge, och jag var otrogen med dotterns pappa. Kände mig "hemma" hos min dotters pappa. Vi hade ju gått igenom så mycket!
Men sen till sist så orkade jag inte mer med honom. I december 2010 så var jag gravid, med min nuvarande kille. Fast vi fick reda på det i januari/februari att jag var gravid.
Men vi var inte tillsammans, jag var singel under hela graviditeten. Jag ville inte ha något förhållande för jag ville finna mig själv. 
Sen så hade jag dotterns pappa som tjatade och min nuvarande kille som tjatade.
I september 2011 fick vi våran son. Och i december 2011 blev vi tillsammans. 
Om 2 dagar har vi vart tillsammans i 3 månader och jag har aldrig vart lyckligare! Han ställer upp på mig som bare den! Och han hjälper mig med min dotter. Hennes pappa? Han bryr sig inte ett skit tycks det som. Kan dröja flera månader innan han hör av sig för att få träffa henne, eller det är jag som hör av mig till honom. Och ändå så bor vi i samma stad. 20 minuter gångväg ifrån varandra.
Men jag är lycklig nu! Och någon dag vill jag förlova mig med honom, gifta mig? Det vet jag inte ännu. Har redan vart gift..

Detta är mitt liv, tänkte skriva om min pappa också. Så det får nog bli del 3.
Men allt detta som jag har upplevt, det är ett under att jag fortfarande är i livet idag, så många gånger som jag har tänkt att ta livet av mig. Satt till och med framför mitt ex med ett rakblad och började skära.. Och han kommer fram och tar en handduk på min handled.
Har räddat honom också, han hängde sig i en kabel i en krok i ena rummet där vi bodde så jag fick lyfta upp honom..
Så mycket har hänt i mitt liv på så kort tid.
Jag kunde ha vart död, jag kunde ha tagit en massa jävla skit. Men jag valde inte den vägen. Dels så tänkte jag på min dotter och dels för att det inte var värt det.

Det är hemskt att tänka tillbaka, därför jag aldrig pratar om det. Därför jag alltid har ett smile på mina läppar oavsett hur jag mår. Ibland så orkar jag inte med dagen, men jag måste. Sitter och gråter lite nu när jag skriver. Det är dem enda gångerna jag får ut mina känslor. Börjar någon prata om detta, så byter jag samtalsämne. Vill inte tänka tillbaka, vill leva i nuet. Fast det kan vara bra att prata av sig. Men, jag vill inte.

Mitt liv - Del 1 - Skolan

Kategori: Allmänt

Eftersom jag har tråkigt så tänkte jag skriva lite om mitt liv. Dottern har gått hem till min mamma och sonen och älsklingen ligger och sover. Så nu sitter jag och lyssnar på musik och tänkte skriva lite.

Jag har inget minne av den "bra" tiden i mitt liv. Jag har vart med om ganska så mycket så det bra tiden har försvunnit ur mitt minne.
Minns iaf att från klass 1-3 så var jag som alla andra som gick i min klass. Var "populär" och inte mobbad. Men sen i trean så fick jag mina första glasögon. Och på den tiden så var det populärt med glasögon som såg väldigt annorlunda ut jämfört med idag. Då började mobbningen, mobbningen som skulle pågå ända fram till högstadiet, enda tills jag började gymnasiet.
Jag blev kallad för glasögonorm, mitt namn blev jag mobbad för, de första glasögonen blev jag mobbad för. Jag blev nog mobbad för allt!
Jag hade en kompis, men hon slutade umgås med mig tvärt och jag undrar fortfarande, varför? Hon ville väl inte vara med mobboffret på skolan.
När jag började högstadiet så trodde jag att det var över, nya klasskompisar och ingen visste vem jag var. Men icke! Blev lika mobbad där om inte värre. Hade ingen i klassen att umgås med! Hade inga vänner överhuvudtaget. Så jag drogs till dem som var yngre än mig. Dem själva som var mobbade. Dem visste ju hur det var. Och jag struntade i (vilket jag gör fortfarande) att de var yngre än mig. Och än idag så träffar jag dem och umgås med dem. Vissa av dem iaf, några har man förlorat kontakten med.
När jag började umgås med dem som var yngre än mig, då blev jag mobbad för det. Ingenting dög. Mitt självförtroende låg på botten, vilket det gör än idag. Har inte byggt upp det än. Och jag mår fortfarande dåligt över allt som har hänt. 
Sen när jag började gymnasiet, då ändrades allt! Jag hittade 4 vänner, som jag fortfarande har kontakt med. Vi träffas inte så ofta, men vi kan prata med varandra osv iaf.
Jag var inte mobbad! Fanns några från min gamla klass som gick i samma klass som mig då på gymnasiet, eller visste vem jag var iaf. Men de hade tydligen "mognat" upp under sommaren eller bara struntade i det.
Men jag hade tröttnat på skolan ändå. Tänkte fortfarande på mobbningen så orkade inte gå till skolan. Skolkade ganska så mycket, struntade i proverna, tränade inte för ens dagen innan. Någon timme innan jag skulle sova. 
Under denna perioden, när jag var 18, träffade jag min ex kille. Efter lite problematiska saker så blev jag gravid 2005, fick en dotter 2006 och där med gick jag aldrig ur skolan. Gick på IV den sista tiden innan dottern kom. Så har inga slutgiltiga betyg. Jag är fast hos socialen. Men ska ta tag i skolan igen tänkte jag efter att min mammaledighet är färdig. Nu är det färdig levt på socialen, jag ska göra någonting åt mitt liv!

Nästa del kommer väl antagligen imorgon eller senare idag.

Krånglig, svår?

Kategori: Allmänt

Läste min väns blogginlägg där hon hade lagt upp de bloggar hon följer och min var med. Hon skrev att min blogg var kryptisk. Är den verkligen krånglig/svår att läsa/förstå?
Kan ju vara bra att veta så att man kan ändra på detta i så fall. För jag vill ju att man ska förstå, annars hade jag ju aldrig skrivit en blogg.
Är det för jag inte skriver ut namn eller vad är det? Vill ju gärna veta som sagt. 
Eller kan den vara svår att läsa för utomstående som inte känner mig? För jag tänker ju bara att mina vänner läser min blogg, vet ej varför, men har den känslan.
Men om det bara är mina vänner kan jag ju skriva ut namn, vet ju inte om jag får det därför skriver jag aldrig namnen på vänner eller barnen, för man vet ju inte vem som läser, vill ju inte att alla ska veta så mycket om mina barn osv. Men är det bara vänner som läser så gör det ju ingenting?
Fan, nu fick jag mycket att grubbla på här.. Aja!

Säger bara; Let me know! Lovar att bättra mig i så fall!

Gifta mig?

Kategori: Allmänt

Låg i sängen igår natt för att ja, vi skulle sova helt klart.
Så säger älsklingen: "Jag vill gifta mig med dig någon dag."
Och vad svarar jag på det? Världens bästa svar också btw!
"Men du ville ju inte gifta dig har du ju sagt."
Kände att jag dödade stämningen där lite...
Men vad fasen ska man svara då? :O

Dopkort!

Kategori: Allmänt

Nu har jag skickat ut och lämnat dopkorten på min sida. Bara äsklingen kvar, vet inte hur många gånger jag har tjatat på honom att han måste skaffa fram deras adresser så att man man skicka ut så de har några veckor på sig att planera. Idag äntligen så ringde han dem och de skickade deras adresser.
Försökte även ringa pappa igår när jag var hos mamma, vill ju att han ska komma. Men fick inget svar. Ringde 3 gånger till hans hem, men ingenting. Så jag försökte idag när jag var hos mamma. Men fick inget svar då heller. Då kollade mammas kille på internet, då hade det bytt nummer. Bra att man vet.
Så ringde upp det och äntligen fick man svar! Fick prata med pappa i si så där 4 minuter? Sen bröt han ihop och kunde inte prata mera, när jag sa att jag ville att han skulle komma på min sons dop. Bröt också ihop, det gör jag varje gång jag pratar med pappa. Så då fick jag prata med personalen och sa då att jag ville att han skulle komma. Hon som jag pratade med tyckte att det var en jätte bra idé, kul för pappa att få komma ut också. Så de skulle beställa sjuktaxi och se om någon från personalen kunde komma med honom den dagen.
Så fick deras adress så ska skicka ut kortet och de fick mitt nya nummer. Berättade även att vi skulle fika efteråt i en källarlokal, men att det går att komma ner med rullstol men det kan vara jobbigt och att jag visste inte vart vi skulle vara annars. Hon sa att det fixar sig nog med det. Om pappa nu orkar att vara med på fikat efteråt, annars åker de direkt efter dopet. Bara hålla tummen!

Kom på att jag måste kolla om lokalen är ledig just den dagen, om inte.. Vart ska vi vara då? Kommer ju bli en del om alla kommer så här får vi fasen inte plats.. Kanske finns något framme i stan? Får kika på det om inte lokalen är ledig.
Nu.. Film!

Check!

Kategori: Allmänt

Ny mobil check!
Bror min skickade sms förut och sa att jag kunde få köpa hans om jag ville för 500 kronor. Ringde upp honom när killen var hemma på lunchen och sa att jag har ju inte råd just nu och kanske inte denna månaden heller då dopet och allt är. Sen så fick jag ett sms om att jag skulle FÅ hans telefon då han får pengar utav sin godman (ja, av hans egna pengar då.) så han kan köpa sig en telefon iaf, för han hade tänkt att om jag hade gett honom 500 kronor så hade han haft råd med den han ville ha. Men nu skulle han få pengar som sagt så jag skulle få hans telefon.
Så man kan nästan säga Ny mobil check! och nytt headset check!
Det är ju i för sig inte nytt, men det är nytt för mig och det är bättre än inget! Så det så!
Men jag glömde fråga om hans telefon var olåst.. Han har ju Parlino och jag har Telia. Förhoppningsvis så är den olåst, annars så är det ju ingen idé att jag får hans telefon. Lite onödigt så där ja..
Bara hålla tummen och hoppas på det bästa!

Kommer inte på någon bra rubrik.

Kategori: Allmänt

Kom på mer vad jag önskar mig, bara så där :P Måste ha pengar på min telefon! Min smstjänst tog slut igår och alla messar! Helt sjukt, när man har pengar på telen så skriver ingen, men när man inte har pengar på telen så skickar alla sms till en. Så pengar på telefonen? Ja tack!

Prästen var här igår och berättade hur dopet skulle gå till osv. Berättade även att dottern inte för döpa sig då jag och pappan har gemensam vårdnad och han inte vill. :( Han sa att hon får tjata på pappan när hon blir äldre eller döpa sig när hon blir 18. Hon kommer ju att missa allt!
Ska nog fixa ensam vårdnad, inte bara för att hon ska få döpa sig, men han har henne aldrig, träffar henne inte eller gör någonting med henne eller för henne. Så varför ska vi ha gemensam vårdnad för liksom?
Sonens pappa tar ju hand om henne bättre än vad hennes riktiga pappa gör.

Men iaf, dop grejset är klart nu. Nu ska vi bara skicka ut korten. Vet att man skulle ha gjort det för längesen men eftersom jag inte visste hur det skulle bli med dottern så har jag inte ens börjat skriva på dem än. Ska göra detta idag. Och köpa frimärken. Kommer att bli dyrt detta.
Måste även kolla tårta av något slag som man kan ha efteråt.
Bara det, ska man skriva på dopkorten om vart man ska vara efteråt eller vart ska man skriva det eller ska man berätta det efter dopet? 

De håller på och gör om tvättstugan här nere i huset. Så inget varmvatten fram till 15.30 och vi får tvätta i ett annat hus lite längre bort. Men bara 2 tvätt tider, 2 tvätt tider som jag inte kan tvätta på då dem är när killen är på jobbet. Kan ju inte släpa på sonen och tvättkorgen samtidigt liksom. Så det blir att tvätta hemma hos mamma i 6 veckor. Trevligt trevligt!
Hör hur de hamrar och borrar nu. Men inte alls lika tydligt som det var hos min vän när de var i deras hus och gjorde om tvättstugan. Kan kanske bero på att tvättstugan ligger längst bort i huset och vi bor på tredje våningen. Man hör iaf vad man tänker!

Nu vaknade sonen så nu blir det over and out!

Gonna party like it´s your birthday!

Kategori: Allmänt

Ja då fyller man år om 4 dagar då. 3 om man inte räknar med denna. Då fyller jag gammal!
Gick och funderade på vad jag önskade mig och kom fram till lite vettiga saker, kanske, jag tycker iaf att de är vettiga.

  1. Ett nytt headset! MÅSTE bara ha! :O Min är helt paj typ.. Kablarna syns och sladden korvar ihop sig!
  2. En helt ny mobil också. Den jag har lever sitt egna lilla liv och neråt knappen funkar inte ibland. Måste trycka satan. + att det inte ens är min mobil.. Har fått låna den av en vän, så en ny mobil? Ja tack! Fast det får jag väl köpa till mig själv, när jag blir miljonär! Typ.. Never...
  3. En ny datamus! Älskar den jag har, men har haft den så länge så "knappen" har blivit intryckt. Nej jag sitter aldrig framför datorn, vart har ni fått för er detta?
  4. En ny musmatta. Min är så skabbig som den kan bli.. Usch! Den var vit en gång i tiden med fina runda prickar på den. Nu? Ja nu är den *host* brun... Nej, den är inte alls smutsig, den ska vara så!
Sen så har jag inte kommit på någonting mera. Men jag vill ju jätte gärna ha hyllor som man sätter på väggen, vet inte vilken vägg bara men jag vill ha! För att ställa ramar på och annat fint. Sen även gardiner, panel gardiner. Sådana så det är 2 stycken på vardera sida, en genomskinlig typ och den andra icke genomskinlig.
En soffa. En 3-sitsig + en 2-sitsig + en fotölj eller 3 sitsig + 2 stycken fotöljer.
Okej, jag kom visst på mer saker. haha!

Aja, nu har jag inte tid med detta mera för nu börjar Big Brother Live! See ya!

Samtal

Kategori: Allmänt

Gyn ringde mig precis. Och jag berättade hur det låg till och att jag fortfarande mår illa så jag tror att jag fortfarande är gravid. Hon sa då att hormonerna kan göra så efteråt också fast man har fått missfall. Berättade även att när jag väntade min dotter så hade jag mensen i 2 månader fast jag var gravid. Hon sa att de inte kan göra någonting nu åt detta. De kommer inte att se om jag har fostret kvar med tanke på att jag är så kort gången. Hon kollade i sin "snurra" som de kallar det för och sa att jag var i 4e eller 5e veckan. Hon undrade även varför jag gjorde ett graviditetstest då min sista mens var i slutet av januari. Sa då att jag har mått illa och mina hormoner var ballur så ville testa mig. Men hon sa att jag ska göra ett till test i mitten av nästa vecka, alltså onsdag. Och att jag kan göra det på "min mottagning". Kommer inte på vad det heter just nu. Och att vänta tills onsdag var ju inte det jag ville höra.. Så testa mig igen på onsdag, visar det att jag är gravid så ska jag ringa tillbaka till gyn och boka en tid. 
Varför ska allt krångla för?

Prästens lilla kråka..

Kategori: Allmänt

Ringde gyn förut. De ska ringa upp mig runt 13.35 så får jag berätta hela historien för att sen boka en tid. 
Jag funderar på om jag fick missfall faktiskt, jag mår illa fortfarande, så det kanske var mens? Hade ju så när jag var gravid med min dotter. Hade mens fast jag var gravid. Så när de trodde att jag var i fjärde månaden och gjorde UL så såg dem att jag var i sjätte månaden istället. Men vi får se vad som sker. Ska iaf prata med dem och boka en tid.

Ut och flänga idag på stan. Efter samtalet ska jag väcka sonen (om han nu vill somna vill säga, han ligger och skriker inne i sovrummet just nu så) och mata honom. Sen blir det att hämta dottern på dagis. Efter det hämta en jacka och en tröja till sonen. Sen så får vi se om vi tar bussen fram eller om vi ska gå fram till Åhléns för att möta älsklingen och gå in och köpa dopkort. Kan ju vara bra att ha! Efter det en tripp till affären för att handla lite. Måste ha frimärken också. Får vi ICKE glömma!

Pratade med prästen igår som ringde. Han ska komma hem till oss på måndag och prata om dopet. Frågade honom om min dotter, om hon kan döpas fast jag och pappan har gemensam vårdnad och han inte vill att hon ska döpas men att jag vill det. Han hade aldrig vart med om det tidigare så han skulle kolla upp det tills måndag och meddela oss detta. Jag hoppas att hon kan det! Vill ju att hon ska döpas. Annars kan hon inte göra det för ens hon är 18 och kan bestämma själv. Då får hon varken gifta sig i kyrkan, konfermera sig, begravas där eller någonting sådant. Känns lite elakt faktiskt. Vi bor i Sverige! Hon är svensk medborgare och hon har en mamma som är 100% svensk! Välkommen till Sverige.. Typ! Allt detta för att han är kines..

Nu tycks sonen ha somnat iaf, efter att ha sprungit in 3 gånger under skrivandet av detta inlägg. MEN, jag ska inte säga för mycket. För snart kommer väl han ligga där inne och skrika..

Just det, har ju möblerat om i vårat vardagsrum, fast det kanske jag har skrivit? haha!
Men iaf, nu har det nya tillskottet i familjen kommit upp :D Min fina stora maskroslampa! Ja, MIN.. Han ville inte ha den först för han tänkte på ekonomin, men 150 spänn?! Hallo! En ny stor på IKEA kostar 699 och den lilla 499, klart man slår till! Men han gav med sig till slut och min kusin var snäll och hämtade den åt mig/oss. 
Lite irriterande bara att man måste göra värsta u-svängen när man går förbi, annars så går man rätt in i lampan.. Då önskar man att man vore kort! haha! Typ dvärg kort, för det är den höjden man måste ha för att kunna gå under lampan. Men det är värt det!