imstrongwithoutyou

Ville egentligen inte ta det här, men eftersom du skrev på din blogg så tänkte jag varför inte.

För det första; Nej jag tänker inte ta emot din ursäkt. Jag har gjort det tillräckligt ända sedan jag bodde i min egna lägenhet då du skulle komma. Och det var. Låt se.. I september-oktober! Efter det så har jag tagit emot din ursäkt efter ursäkt efter ursäkt. Och nu är jag så förbannat trött på dem så jag orkar inte. 
Du har haft dina chanser. Jag har sagt till dig på alla möjliga vis, men fortfarande ingenting.
Och fortsätter jag att ta emot dina ursäkter, så kommer du fortsätta att komma med dem.
Du har alltid kommit med bortförklaringar. Jag tror jag har hört alla bortförklaringar som finns faktiskt.
Ibland är du lite av en egoist, eller ganska så ofta faktiskt. Okej, du har dina diagnoser, du har dina sjukdomar. Men ska du behöva prata om det för jämnan och skylla på dem och sitta och beklaga dig?
Vi har fattat det nu. Du har sjukdomar, diagnoser osv. Men du behöver ju inte prata om dem hela tiden.
Och när vi pratar om våra problem osv, då existerar inte vi utan du ska alltid vara snäppet värre.
Jag/vi mår inte heller så bra vet du. Men jag sitter iaf inte och beklagar mig hela tiden. 
Också skriver du i din blogg att vissa inte kan acceptera hur du mår. Men, i hur många år har jag inte gjort det? Och i hur många månader har jag inte hört dina bortförklaringar om varför du inte kan komma? Fattar du inte att man blir trött efter ett tag? Jag har tröttnat för länge sedan, men tänkte att någon gång så kommer du. Men icke.

Och en sak som jag tycker är väldigt roligt. Du sa till mig att du inte har råd att komma till min bror som skulle ha fest för att han fyllde år. Men du har råd att gå till krogen och dricka? Är inte det lite dyrare än att sitta hos en och dricka? Eller är det bara jag som har fått för mig detta? Det är det va? Jag tror det iaf!

Du säger även att du mår bra när du är med din pojkvän. Och blablabla.. Och till mig har du sagt att jag är din solstråle och kan alltid få dig på bra humör. Så varför kan du inte bara komma och besöka mig då? Om jag nu får dig på bättre humör?
Jag har sagt till dig att jag kan komma till dig osv, men det beror på pengar och min dotter. Då har du sagt att du kan lika gärna komma till mig för du åker gratis. Men fortfarande ingenting. 

Är trött på det. Och nu har du förlorat mig. Hoppas att det var värt det. Att efter snart 11 år så slutar det så här. Jag hoppas att du är nöjd, för annars hade du inte hållt på så här.