Det är rätt trist och ensamt att vara i den här lägenheten alldeles ensam. Rätt skrämmande faktiskt. En hel stor 4:a för bara en person, eller två personer då om man räknar med min dotter. Men hon är inte här nu så jag är ensam. Kylskåpet låter titt som tätt, smäller till så att man blir rädd. Och det låter som om någon är här inne i lägenheten fast jag vet att det bara är jag som är här.
Och som jag har misstänkt så börjar mina tankar komma tillbaka sakta. Ligger i mig och bara väntar på att det ska kläckas ut. Det är det jag är mest rädd för.
De har sett att jag mår bättre här, inte personalen för de vet ju inte hur jag var innan. Men de andra som vet hur jag var innan osv. Men jag mår inte bättre, känner mig bara lite tryggare. Men inget mer med det.
Jag försöker att komma på andra tankar och göra något helt annat. Men ibland är det inte så lätt.

Imorgon/idag börjar min utredning på vuxenpsyk. Ska prata med någon för att se sen vilken slags av hjälp jag ska få, vem jag kommer att få prata med och börja utredningen med. Förhoppningsvis så kommer det gå fort så jag får reda på det så snart som möjligt.
Imorgon ska jag även till polisstationen, eller skulle. Såg lappen med vuxenpsyk igår att jag skulle vara där kl 13.00. Och samma tid skulle jag vara på polisstationen. Lyckat! 

Egentligen måste jag sova snart. Ska upp tidigt och hämta dottern hos farmor. Om nu bussarna går för det har ju regnat, eller om det fortfarande gör det, och det betyder ju halka och förra gången jag skulle åka buss och det var halkigt så hade de ställt in stadsbussarna pga halka. Så får väl se hur det går.

11 dagar kvar!