imstrongwithoutyou

I don´t know what to do..

Kategori: Allmänt

Vet helt ärligt inte hur länge till jag kommer att orka med detta. Detta tar musten ur mig!
Det slutade med att jag bröt ihop förut och började gråta..

Dagen började hur bra som helst. Vi alla i familjen gick ut. Gick ner till mamma och besökte henne. Sen gick vi lite på stan. Gick hem för att lämna saker och matade den lille. Efter det skulle vi ut och handla på ica. Men dottern ville inte följa med och handla så hon var hemma hos sin morfar medans vi var och handlade.
När vi var klara så gick vi hem till mormor och morfar för att hämta min dotter. Jag gick upp medans killen stannade nedanför med sonen och alla matvaror.
Kommer in och säger att hon får börja ta på sig för vi ska hem och att de står nedanför och väntar. Då säger hon att hon vill sova där. Men vi båda sa att det inte gick och att hon ändå så skulle få sova med mormor imorgon då jag och killen ska bort.
Men det gick ju inte hon skulle prompt sova där idag! Både jag och morfar sa till henne att det inte gick. Och hon blev argare och argare och slog på soffan. Sa det att hon kan slå soffan hur mycket hon ville för den får inte ont ändå och att hon ska med mig hem. Men nej, hon började skrika ännu mera och slå på soffan.
Slutade med att jag fick gå in i vardagsrummet där hon var och bära ut henne till hallen medans hon gjorde motstånd och sparkade mig. Hon ville inte stå upp så medans jag tog på henne hennes byxor (kändes som om hon var 1 år igen.) så låg hon ner på golvet i hallen och slogs och sparkades. Sa till henne flera gånger att sluta och morfar sa till henne också. Men ingenting hjälpte. Hon vägrade att lyssna.
Till slut så sa morfar att han hämtar henne runt 19.30 bara för att få tyst på henne. Och då gick det bra. Då lyssnade hon på mig. 
Kom ner berättade detta för min kille, kom hem började packa upp men det gick inte. Gick till dörren i köket och stod mellan vardagsrummet och köket och brast ut i gråt. 
Ska se om hon kan komma in på sådant där trappan samtal som det heter för att se vad det är som gör att hon är sådan här. För detta är inte första gången. Varje dag bråkar jag och hon! Hon vägrar att lyssna! Och sen när man säger till om någonting och väntar på svar så tar hon och gör någonting annat och börjar prata om det istället, hon byter samtalsämne.
Och jag vet inte hur länge till jag orkar med detta. Varje dag. Och hennes pappa bryr sig inte om henne. Kan ju ha med det att göra också går det ut över mig istället.

Berättade för henne när hon satt bredvid mig i soffan när jag matade hennes lillebror att jag började gråta för hon håller på så. Då tittade hon på mig med ledsna ögon och sa till sist "Mamma, kan jag få en puss?"
Så kanske hon insåg ändå, i alla fall för stunden.
Vet ju att det inte kommer att hålla länge. På kvällarna är det precis likadant igen.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: