Satt och skrev en massa om min pappa. Råkade trycka på någon knapp som raderade.., ALLT! TYPISKT!

Jag var pappas flicka när jag var liten och det är jag fortfarande.
Jag och min bror var hos honom varannan helg för min mamma och han är skilda sen flera år tillbaka.
Så vi var där varannan helg, varannan jul och varannan nyår.
När jag var 14/15 år gammal så fick jag reda på att jag inte behövde vara hos min pappa varannan helg utan att jag fick bestämma själv om jag ville åka dit eller inte. Så jag valde att vara hemma för att vara med mina vänner. Fast nu så ångrar jag mig. Nu skulle jag göra allt för att få träffa min pappa varannan helg och kunna vara med honom.
Han fick blodpropp/stroke för ett antal år sen. Så han åkte in till sjukhuset här i stan. Jag och min bror var och besökte honom när vi fick reda på det. Att se honom i rullstol var hemskt. Att han knappt kunde prata var ännu hemskare. Man fick klura ut vad det var han sa, vilket man fortfarande får göra när man pratar med honom.
Innan han fick sin stroke så träffade han sin fru. Vi var sams i början. Men sen ringde hon mig när hon var full när min pappa och min bror var ute med hennes hund och skällde ut mig efter noter. Bara för att jag inte kom dit.
Berättade detta för pappa när jag pratade med honom i telefonen efter ett tag samma dag/kväll. Men han skyllde på att hon var full osv. Sen hör jag bara en dunst och han säger att han måste lägga på. Får reda på utav min bror sen att det var hans fru som ramlade ut ur sängen och pappa fick lyfta upp henne igen.
En annan dag så var jag, min syster och hennes 2 barn hos pappa på sjukhuset, hans fru var också där. Men pappa var medvetslös när vi var där så han märkte inte av oss.
Vi fick reda på senare att min pappas fru hade ljugit så det visslade om det! Hon hade berättat för pappa att vi var där. Men att min syster hade pekat på pappa och sagt till sina barn "Titta, där ligger morfar och dör!" och att hennes barn hade hoppat på pappa när han låg där.
Försökte förklara detta för pappa när jag pratade med honom i telefonen att visst, min syster hade pekat på honom, men hon hade sagt; "Titta, där ligger morfar." Och barnen hade lekt i korridoren och min syster sa till dem när de blev för högljudda. Men tror inte att han trodde på mig.
Min pappa förlorade alla barn pga henne. För han trodde mer på henne än på oss. Men jag och min bror valde att vara kvar vid hans sida.
Vet också att det var hon som ringde polisen angående min ex man så han blev utvisad. De fick inte säga namnet på den som ringde in, men så fort jag sa hennes namn så blev de tysta och tittade på mig och sa till sist att de inte fick berätta. Men deras blickar sa allt!
Jag och hans fru hade bråkat, ville inte ha någonting med henne att göra. Så en dag åkte jag, min bror och en gemensam vän till oss till dem för de behövde hjälp med att köra saker till tippen.
När min bror och vännen hade gått in så låste hon dörren (?!) för att jag inte skulle komma in. När de kom ut igen så gick jag fram och min pappa kom ut, eller hon körde ut honom eftersom han satt i rullstol och hon följde ju så klart med. Vi började bråka jag och pappa lite och hon la sig i och jag började skrika. Hon blev tyst till slut för hon insåg väl att jag hade rätt. Har för mig att vi tog upp det där med min syster igen. Och i samma veva så sa jag till pappa, väntade min dotter då, att jag var gravid och att han skulle bli morfar, igen. Pappa bara tittade på mig och började gråta och hennes min var priceless. Hon tappade bokstavligt talan hakan!
Efter det åkte vi hem till min syster som bodde nära tippen och berättade allt.

Efter ett tag så flyttade pappa och fi**an till Göteborg, har för mig att vi var där en gång. Hon var som en förändrad person. Försökte verkligen bli vän med mig igen och smöra för mig. Jag var fortfarande arg så jag följde med på noterna för jag ville vara med pappa.
Hon skulle ta hand om pappa själv för hon hade vart sjuksköterska, men ändå så visste hon inte hur sjukhussängen fungerade när pappa var på sjukhuset här i stan? Hon hade haft all slags jobb..
Dröjde inte länge då hon la in pappa på ett hem, ett hem som ligger 25 mil (?!) ifrån oss. Har försökt att få honom närmare men det har inte gått.
Nu har hon lämnat pappa i sticket och flyttat ihop med en ny i Göteborg, sökte på henne på eniro.

Jag saknar min pappa, jag vill ha den gamla pappa tillbaka. Vet att jag aldrig kommer att få det. Träffar honom allt för sällan eftersom jag varken har bil eller körkort. Och nu har jag 2 barn också som ska med. Dem enda gångerna man kan åka är när min mammas sambo hyr en bil.. Vilket inte är ofta eftersom det inte är billigt någonstans!
Saknar den pappan som man åkte till varannan helg, han som skojade om allt (vet vart jag har fått min humor ifrån iaf), han som kunde äta en kall tjock falukorvsbit bara så där, han som älskade sin kollonilott, han tvingade oss dit varje gång, bara för att vi skulle rensa ogräs. Jäkla gubbe! Saknar hur han hällde upp läsk till mig och min bror bara för att vi skulle få lika, saknar hur han delade upp chipsen i lika stora delar för att den andra inte skulle bli ledsen. Saknar allt med min pappa! Saknar honom överhuvudtaget!
Är så rädd att han ska dö och att man inte hinner träffa honom innan. Har bjudit honom till dopet men inte säkert att han kan komma för man behövde beställa sjuktaxi 3 veckor innan, så de skulle kolla om någon personal kunde köra honom. Jag bara håller tummar och tår!

Har även på senare dagar fått reda på utav min mamma att pappa var alkolist. Okej att han drack några groggar när jag och min bror var där, men inte kunde jag tro att han var alkolist. Min mamma berättade även att när vi gick hos en dagmamma så åkte min pappa och farfar, som också var alkolist tydligen, dit för att hämta min bror och mig. Och då bodde vi tydligen väldigt nära dagmamman så man behövde inte åka bil.
Pappa kom in i hallen och flängde till med armen så han smällde till mig så jag flög in i köket under köksbordet. Så dagmamman ringde min mamma som kom och hämtade oss och hon lämnade pappa samma dag.
Om jag hade vetat detta tidigare så vet jag inte om jag hade vart pappas flicka när jag var liten. Var tur att mamma inte berättade. 

Jag saknar min pappa. Om jag hade kunnat spolat tillbaka tiden så hade jag gjort det och sett till att han inte hade träffat henne eller fått sin stroke. Han fick den när han skulle klippa en stor gräsmatta på kollonin. Blev väl för mycket för honom. Hade jag kunnat göra det, så hade jag spolat tillbaka tiden och haft kvar min pappa som han en gång var.

Måste åka till hans kollonilott och se vad som finns kvar. Ett måste! Det åker upp på min "måste göra lista".

Jag saknar dig pappa!