My wonderful weekend. (OBS! Långt inlägg!)
Kategori: Allmänt
Som inte alls var så underbar kan jag ju säga.
Började med i torsdags, då jag och min dotter skulle sova hos mitt ex. Strax efter hon hade somnat så satte jag mig i soffan efter att ha legat bredvid henne tills hon somnade. Kände riktigt hur ont det gjorde i magen.
Skickade ett sms till mamma och bad henne ringa upp. Bad henne ringa till sjukhuset vilket hon gjorde, men de sa att jag var tvungen att ringa till förlossningen själv. Så hon kom förbi med sin telefon och jag ringde och fick berätta allt. Men de tyckte att jag skulle avvakta eftersom jag bara då hade haft ont i 15 minuter ungefär.
Så vi bestämde oss att väcka min dotter, elakt i know, och gå iväg till mamma allesammans och sova där för där hade vi telefon om det skulle vara någonting osv, plus jag känner mig tryggare när jag är här. Det är ju ens mamma, hon vet ju vad som ska göras.
På fredagen så hade det inte gått över, det gjorde fortfarande ont och det kom och gick hela tiden. Antingen var det långa värkar eller så var det små hugg som kom.
Så min mamma fick ta min dotter till dagis, en aning sent för alla för sov sig förutom morfar då som redan var på jobbet. Väldigt lyckat!
Vid 12 tiden ringde jag in till KSS/Förlossningen igen och de sa att jag skulle komma och lämna ett prov för att se vad det kunde vara. Så morfar fick ta ledigt från jobbet och låna en bil, åkte och hämtade min dotter på dagis sen åkte alla iväg till sjukhuset.
Väl där fick jag komma in med en gång. Mamma, morfar och min dotter väntade i ett annat rum medans jag och mitt ex gick in i ett rum.
De satte på mig en sådan som lyssnar på bebisens hjärta på min mage och allt lät bra. Men det visade sig att jag redan hade fått sammandragningar och då är det ändå 8 veckor kvar drygt tills jag ska föda. Kan ju säga att det inte är så skönt!
Efter en stund kom en läkare in och bad mig dra ner byxor och trosor för jag skulle undersökas, fine! Men det var en man och det hatar jag! Och satan vad han tog i, trodde jag skulle gå sönder. Kändes som om att han var på väg ut i röven på mig så hårt som han tryckte. I alla fall..
Det visade sig att jag redan har öppnat mig 1 cm! Så han sa att jag var tvungen att stanna över natten så de kunde hålla koll på mig.
Så det blev hemfärd för min mamma, dotter och morfar. Och hon blev ju ledsen eftersom jag inte kunde följa med hem. Men jag fick i alla fall säga hej då till henne innan som jag nästan inte fick egentligen för jag fick inte gå någonstans och hon fick egentligen inte komma in i det rummet jag var. Men till slut fick hon det och stannade hos mig i några minuter innan mitt ex gick tillbaka med henne till min mamma.
Skit trött var jag hela dagen för jag knappt hade sovit pga att jag hade ont näst intill hela tiden. Och det gjorde ju inte bättre att de sprang in och ut i rummet hela tiden så så mycket vila fick jag inte.
Fick 2 sprutor i mitt högra lår som skulle få bebisens lungor att växa snabbare ifall han skulle födas, och bara det gjorde mig orolig! "Vadå? Är det planerat att jag ska föda?!" Och de sprutorna var inte att leka med. Fy helvete säger jag bara vad ont det gjorde! Never more!
Sen fick jag även 2 sprutor i mitt vänstra lår som hjälpte mina muskler att slappna av. Efter det kände jag inga sammandragningar och gud vad skönt det var!
Jag och mitt ex fattade det som om att jag skulle få 2 sprutor med 24 timmars mellanrum som gjorde att förlossningen skulle stoppas. Så när vi kom in på andra dagen på sjukhuset (lördags) så blev vi väldigt fundersamma på när jag skulle få dem med tanke på att de sa att jag skulle få åka hem på lördagen. Men senare fick vi reda på att det var sådana sprutor som skulle sätta igång förlossningen i så fall.. Men fick aldrig dem för ja, det slutade ju "bra".
Under dagen får jag reda på att jag måste stanna tills på söndag. Och jag hade lovat min dotter att komma hem på lördagen, så när hon sa "hej då mamma syns sen." väldigt ledsamt för hon ville ju att jag skulle komma hem så började jag storgrina. För var ju tvungen att ringa mamma och säga det att jag inte fick komma hem. De där sprutorna jag fick alltså, mina hormoner, började ju lipa för ingenting! Och då menar jag ingenting.
Iaf, natten till söndagen var en pina! Hade sovit 6 timmar på 2 nätter då jag somnade vid 02 ungefär på fredagen och vaknade 05.10 på lördagen pigg som en mört!
Så när jag väl somnade ganska så tidigt i alla fall på lördagen så vaknade jag upp av en jävla sammandragning som hette duga. Så fick kalla på personal som gav mig 2 alvedon, 1 sömntablett och en varm påse med ris på magen. Också undersökte hon mig, var som rena rama himmelriket jämfört med läkaren innan som tog i som fan och sa det att hon var i alla fall snällare än läkaren, så säger hon att "Ja, läkarna brukar vara mer hårdhänta." Men jag var fortfarande "bara" öppen 1 cm. Sen så somnade jag efter några minuter efter jag hade tagit sömntabletten, men det kändes som en evighet.
Under lördagen fick jag även reda på att jag hade starka sammandragningar och att jag skulle få stanna hela veckan, alltså denna veckan också, men att jag skulle få åka hem någon dag i veckan men sedan åka tillbaka samma dag eller dagen efter. Det gjorde mig ännu ledsnare eftersom jag tänkte på min dotter här hemma.
Sen fick jag träffa han läkaren igen, han gjorde ultraljud på mig. Allt var bara bra och han vägde mellan 1500-1700 gram. Så han är ju inte så stor. Också kände han igen och tog i som fasen men var fortfarande bara öppen 1 cm.
På lördagen blev vi även flyttade till den avdelningen som alla nyfödda ligger på. Då blev man också väldigt fundersam! Där fick jag i alla fall gå, vilket jag inte fick på den andra avdelningen. Men var tvungen att sitta i rullstol när jag skulle ut och röka. Kändes ju... bra..
Så där sov vi en natt.
Efter frukosten på söndagen så kom en barnmorska och en läkare in och sa att jag fick åka hem för mina sammandragningar inte var så starka. Hur kan de veta det när de inte ens har känt på min mage eller haft en sådan maskin på min mage? Mysterium!
Men jag blev glad i alla fall, fick ju åka hem! Så efter lunchen så bar det hemåt. Morfar och dottern kom och hämtade upp oss. Så vi har sovit hemma hos min mamma inatt ifall det skulle hända någonting.
Var meningen att mitt ex skulle vara här idag med mig, han skulle bara ner till jobbet och meddela att han skulle vara sjukskriven osv pga att han skulle vara med mig ifall det hände någonting. Men det fick han inte för chefen, för han tyckte att jag klarar mig själv. Ah visst du! Får inte bära, kan inte böja mig ner, har ont titt som tätt, kan inte gå för långt osv osv.. Men nej, jag klarar mig själv.
Så nu är man ensam hemma hos mamma, bara katten här. Så förhoppningsvis så händer det ingenting.
Fick ju lämna ett urinprov när jag kom dit i fredags. För jag sa att det svider när jag kissar (vilket det fortfarande gör.) Men har inte fått svar på det än för det var stängt igår på labbet och de andra dagarna vet jag inte. Men de skulle ringa om det var någonting.
För det svider och gör ont när jag kissar, gör ont när jag torkar mig (nice information va?) och jag har äckliga flytningar som luktar apa! Blir helt blött... Men i alla fall..
För de sa att jag kanske har åkt på urinvägsinfektion eller vad fan det heter så att det är därför det svider. Men det gör ju ont också. Men får se.
Börjar jag bli trött här, inte många timmars sömn inatt heller. Eller mer än vad jag fick på sjukhuset men har ju inte sovit ikapp dem timmarna än.
Så tänkte gå in i mammas lilla rum slå på tvn och lägga mig ner.
Ganska så långt inlägg, men jag varnade ju er innan.!
Började med i torsdags, då jag och min dotter skulle sova hos mitt ex. Strax efter hon hade somnat så satte jag mig i soffan efter att ha legat bredvid henne tills hon somnade. Kände riktigt hur ont det gjorde i magen.
Skickade ett sms till mamma och bad henne ringa upp. Bad henne ringa till sjukhuset vilket hon gjorde, men de sa att jag var tvungen att ringa till förlossningen själv. Så hon kom förbi med sin telefon och jag ringde och fick berätta allt. Men de tyckte att jag skulle avvakta eftersom jag bara då hade haft ont i 15 minuter ungefär.
Så vi bestämde oss att väcka min dotter, elakt i know, och gå iväg till mamma allesammans och sova där för där hade vi telefon om det skulle vara någonting osv, plus jag känner mig tryggare när jag är här. Det är ju ens mamma, hon vet ju vad som ska göras.
På fredagen så hade det inte gått över, det gjorde fortfarande ont och det kom och gick hela tiden. Antingen var det långa värkar eller så var det små hugg som kom.
Så min mamma fick ta min dotter till dagis, en aning sent för alla för sov sig förutom morfar då som redan var på jobbet. Väldigt lyckat!
Vid 12 tiden ringde jag in till KSS/Förlossningen igen och de sa att jag skulle komma och lämna ett prov för att se vad det kunde vara. Så morfar fick ta ledigt från jobbet och låna en bil, åkte och hämtade min dotter på dagis sen åkte alla iväg till sjukhuset.
Väl där fick jag komma in med en gång. Mamma, morfar och min dotter väntade i ett annat rum medans jag och mitt ex gick in i ett rum.
De satte på mig en sådan som lyssnar på bebisens hjärta på min mage och allt lät bra. Men det visade sig att jag redan hade fått sammandragningar och då är det ändå 8 veckor kvar drygt tills jag ska föda. Kan ju säga att det inte är så skönt!
Efter en stund kom en läkare in och bad mig dra ner byxor och trosor för jag skulle undersökas, fine! Men det var en man och det hatar jag! Och satan vad han tog i, trodde jag skulle gå sönder. Kändes som om att han var på väg ut i röven på mig så hårt som han tryckte. I alla fall..
Det visade sig att jag redan har öppnat mig 1 cm! Så han sa att jag var tvungen att stanna över natten så de kunde hålla koll på mig.
Så det blev hemfärd för min mamma, dotter och morfar. Och hon blev ju ledsen eftersom jag inte kunde följa med hem. Men jag fick i alla fall säga hej då till henne innan som jag nästan inte fick egentligen för jag fick inte gå någonstans och hon fick egentligen inte komma in i det rummet jag var. Men till slut fick hon det och stannade hos mig i några minuter innan mitt ex gick tillbaka med henne till min mamma.
Skit trött var jag hela dagen för jag knappt hade sovit pga att jag hade ont näst intill hela tiden. Och det gjorde ju inte bättre att de sprang in och ut i rummet hela tiden så så mycket vila fick jag inte.
Fick 2 sprutor i mitt högra lår som skulle få bebisens lungor att växa snabbare ifall han skulle födas, och bara det gjorde mig orolig! "Vadå? Är det planerat att jag ska föda?!" Och de sprutorna var inte att leka med. Fy helvete säger jag bara vad ont det gjorde! Never more!
Sen fick jag även 2 sprutor i mitt vänstra lår som hjälpte mina muskler att slappna av. Efter det kände jag inga sammandragningar och gud vad skönt det var!
Jag och mitt ex fattade det som om att jag skulle få 2 sprutor med 24 timmars mellanrum som gjorde att förlossningen skulle stoppas. Så när vi kom in på andra dagen på sjukhuset (lördags) så blev vi väldigt fundersamma på när jag skulle få dem med tanke på att de sa att jag skulle få åka hem på lördagen. Men senare fick vi reda på att det var sådana sprutor som skulle sätta igång förlossningen i så fall.. Men fick aldrig dem för ja, det slutade ju "bra".
Under dagen får jag reda på att jag måste stanna tills på söndag. Och jag hade lovat min dotter att komma hem på lördagen, så när hon sa "hej då mamma syns sen." väldigt ledsamt för hon ville ju att jag skulle komma hem så började jag storgrina. För var ju tvungen att ringa mamma och säga det att jag inte fick komma hem. De där sprutorna jag fick alltså, mina hormoner, började ju lipa för ingenting! Och då menar jag ingenting.
Iaf, natten till söndagen var en pina! Hade sovit 6 timmar på 2 nätter då jag somnade vid 02 ungefär på fredagen och vaknade 05.10 på lördagen pigg som en mört!
Så när jag väl somnade ganska så tidigt i alla fall på lördagen så vaknade jag upp av en jävla sammandragning som hette duga. Så fick kalla på personal som gav mig 2 alvedon, 1 sömntablett och en varm påse med ris på magen. Också undersökte hon mig, var som rena rama himmelriket jämfört med läkaren innan som tog i som fan och sa det att hon var i alla fall snällare än läkaren, så säger hon att "Ja, läkarna brukar vara mer hårdhänta." Men jag var fortfarande "bara" öppen 1 cm. Sen så somnade jag efter några minuter efter jag hade tagit sömntabletten, men det kändes som en evighet.
Under lördagen fick jag även reda på att jag hade starka sammandragningar och att jag skulle få stanna hela veckan, alltså denna veckan också, men att jag skulle få åka hem någon dag i veckan men sedan åka tillbaka samma dag eller dagen efter. Det gjorde mig ännu ledsnare eftersom jag tänkte på min dotter här hemma.
Sen fick jag träffa han läkaren igen, han gjorde ultraljud på mig. Allt var bara bra och han vägde mellan 1500-1700 gram. Så han är ju inte så stor. Också kände han igen och tog i som fasen men var fortfarande bara öppen 1 cm.
På lördagen blev vi även flyttade till den avdelningen som alla nyfödda ligger på. Då blev man också väldigt fundersam! Där fick jag i alla fall gå, vilket jag inte fick på den andra avdelningen. Men var tvungen att sitta i rullstol när jag skulle ut och röka. Kändes ju... bra..
Så där sov vi en natt.
Efter frukosten på söndagen så kom en barnmorska och en läkare in och sa att jag fick åka hem för mina sammandragningar inte var så starka. Hur kan de veta det när de inte ens har känt på min mage eller haft en sådan maskin på min mage? Mysterium!
Men jag blev glad i alla fall, fick ju åka hem! Så efter lunchen så bar det hemåt. Morfar och dottern kom och hämtade upp oss. Så vi har sovit hemma hos min mamma inatt ifall det skulle hända någonting.
Var meningen att mitt ex skulle vara här idag med mig, han skulle bara ner till jobbet och meddela att han skulle vara sjukskriven osv pga att han skulle vara med mig ifall det hände någonting. Men det fick han inte för chefen, för han tyckte att jag klarar mig själv. Ah visst du! Får inte bära, kan inte böja mig ner, har ont titt som tätt, kan inte gå för långt osv osv.. Men nej, jag klarar mig själv.
Så nu är man ensam hemma hos mamma, bara katten här. Så förhoppningsvis så händer det ingenting.
Fick ju lämna ett urinprov när jag kom dit i fredags. För jag sa att det svider när jag kissar (vilket det fortfarande gör.) Men har inte fått svar på det än för det var stängt igår på labbet och de andra dagarna vet jag inte. Men de skulle ringa om det var någonting.
För det svider och gör ont när jag kissar, gör ont när jag torkar mig (nice information va?) och jag har äckliga flytningar som luktar apa! Blir helt blött... Men i alla fall..
För de sa att jag kanske har åkt på urinvägsinfektion eller vad fan det heter så att det är därför det svider. Men det gör ju ont också. Men får se.
Börjar jag bli trött här, inte många timmars sömn inatt heller. Eller mer än vad jag fick på sjukhuset men har ju inte sovit ikapp dem timmarna än.
Så tänkte gå in i mammas lilla rum slå på tvn och lägga mig ner.
Ganska så långt inlägg, men jag varnade ju er innan.!
